Vädersnabbis och lite klimatpladder

Vet knappts var Grönklitt ligger (Orsa tydligen), men:

"- Det ser ut att bli en riktigt fin säsong för alla snöälskande människor som gillar att åka skidor på både längden och tvären, säger en förväntansfull Pernilla Thalin. För så här mycket snö så här tidigt har Grönklitt aldrig haft i sina backar och spår under sin 45 åriga historia."

Men detta endast väder och lokalt. (Klimat är några decenniers väder.)

Beträffande global temperatur nu -- "globalt väder" -- visar UAH:s satellitdata sjunkande sådan. Då PDO-cykelns period är sådär 60-70 år är det nu inte orimligt med temperaturnedgång likt den som inleddes på 40-talet (PDO-graf och temperaturgraf). Detta påpekade oceanografen och i IPCC ledande Mojib Latif i september 2009, tydligen syftande till att rädda klimatfrågan.

Att vi inte kan kalla det vi just nu erfar klimat/klimatförändring gör att man i klimatforskning studerar historiskt klimat via historiska proxydata, där f ö Svensmarks teori har intressant stöd. Svensmarks teori stöds dock i experiment visande kosmisk strålnings påverkan på moln med endast dagars fördröjning; se även norska Dagbladet eller Motl. Vidare påverkas väder och temperatur av t ex solfläckscykeln på 11 år och ENSO på 2-8 år.

Ännu har ingen visat att ökad CO2-halt är en kraftigt temperaturdrivande faktor, och hypotesen är, vilket anges i IPCC:s rapport, avhängig kraftig förstärkning av en direkt påverkan av CO2 på drygt +1 C. Kraftig förstärkning stöds framför allt av modeller -- vilka en tysk klimatolog i fredagens der Standard hävdade inte är värda pappret de är skrivna på. Atmosfärsforskare och klimatologer anger ofta högst marginell förstärkning, just ingen sådan eller en dämpning som bara ger några tiondels graders uppvärmning om 100 år, bl a Petr Chylek, Richard Lindzen, Stephen Schwartz, Roy Spencer och Sherwood Idso.

Relevant i nutid är huruvida lägre solaktivitet ger betydligt lägre temperaturer kommande decennier, som bl a de Jager/Duhau och Svensmark jämte andra forskare befarar. Historiska data visar samband som alltså kan bekräftas av kommande decenniers utveckling. Om så sker kan nog kalla vintrar nu komma att ses som inledningen av den kalla perioden.

Frågan är om Mojib Latifs försök att rädda frågan räcker vid kraftig kyla? Men som antyds i senaste poster är fenomenet klimatfrågan mer än felaktig information om klimatet och klimatforskning eller all usel sådan forskning.


Uppdatering 30 nov: Missade att nämna för vädret nu avgörande Nordatlantiska oscillationen, NAO. Om denna skriver Daniel och SvD.


Relaterat i media: BLT BLT(2) Exp Exp(2) Exp(3) TV 2 VL SDS HD HD(2) HD(3) HD(4) DN DN(2) DN(3) Dagen Dagen(2) Dagen(3) Dagen(4) GP GP(2) AB AB(2) AB(3) SvD SvD(2) SkD
Andra bloggar om: vetenskap, miljö, klimat, klimatet, växthuseffekten, Orsa, snö, väder

Varför klimatmodeller är felaktiga

Nytt enkelt litet klipp från Michael Coffmans Youtube-kanal:


[Videolänk uppdaterad 20101016]

Denna klimatkänslighet är iofs knappast enda orsak bakom existensen av IPCC:s felaktiga klimatmodeller. Metodologiskt är dagens s k klimatvetenskap med konsensus-argument låst till klimatmodeller med hög känslighet som i rundgångsresonemang ses bekräftade vid körning av dem. En från empiri frikopplad verksamhet.


Om klimat i media: SDS, SvD, Politiken, Politiken, Riks24, KB, DN, GP, Dagbladet
Andra bloggar om: miljö, klimat, klimatet, klimatförändring, klimatvetenskap, vetenskap, klimatmodeller, moln

Klimatmodellers återkoppling

Läser just nu The Climate Caper av Garth Paltridge. Pensionerad atmosfärsfysiker och tidigare forskningschef på CSIRO Division of Atmospheric Research, chef för Institute of Antarctic and Southern Ocean Studies samt VD för Antarctic Cooperative Research Centre. På drygt 100 sidor tar han upp klimatfrågan och dess vetenskap, ekonomi och sociologi samt förändrad forskning.

Boken kan köpas dels i en utgåva från Connor Court Publishing och dels i en från Quartet Books (här på Bokus).

Nedan en del av Paltridge kritik mot klimatmodellerna.

Utifrån ståndpunkten att en fördubbling av koncentrationen koldioxid i atmosfären kommer att ske på ungefär hundra år skriver han:

"Det är rätt enkelt att beräkna förmodad ökning av global medeltemperatur som orsakas av en sådan fördubbling, givet att vi begränsar oss till den rent teoretiska situation där ingenting annat tillåts ändras. Sådana beräkningar kan numera göras skapligt lätt (inte riktigt på baksidan av ett kuvert men du förstår tanken), och gjordes första gången för mer än ett sekel sedan utan hjälp av siffermanglande datorer. Svaret är just över en grad Celsius, och det skulle ta två- eller trehundra år att fullborda förändringen. Problemet är att det i den verkliga världen händer en massa andra saker som kan återkoppla temperaturen. En del av dem förstärker och den del av dem reducerar varje förändring som orsakats av ökning av koldioxid."

Paltridge påpekar att temperaturökning av mer koldioxid fås oavsett om den förstärks eller reduceras och att påståendet om vetenskapligt bevisad växthuseffekt därmed är acceptabel. Påståenden om bevisad katastrofal temperaturökning, eller ens en som märks, anser han dock inte är acceptabla. Vidare om klimatmodeller:

"Alla dagens mycket komplicerade numeriska klimatmodeller är maskiner som fungerar så att de beräknar sin egen återkoppling genom att simulera så många som möjligt av jord-atmosfärssystemets detaljrika processer. Den slutliga prognosen för varje modell beror i hög grad på den uppsättning av inställbara parametrar som valts för att få modellen att fungera. Intervallet för möjliga förutsägelser för framtiden är enormt stort och det är inte förvånande att, mer eller mindre slumpmässigt, åtminstone vissa av dem är skrämmande. Det bästa forskare kan göra är att ta ett slags genomsnitt av prognoserna från de modeller som bedömts tillräckligt anständiga.

Att ta ett genomsnitt kan vara klokt nog när man har att göra med experimentell observation men mycket misstänkt när man söker välja en viss teori från ett antal teorier erhållna utan fördelen av att ha jämförts med kontrollerade experiment. Det viktiga ordet här är "kontrollerade". Det är sant (nåja, troligen sant) att jordens genomsnittstemperatur har ökat med någon del av en grad de senaste hundra åren, mer eller mindre i samklang med en ökning av koncentrationen atmosfärisk koldioxid som (åter igen troligen) orsakats av förbränning av fossila bränslen. Detta observerade resultat är det enda experimentella stöd som modellerna för global uppvärmning kan referera till i försök att verifiera deras förmåga att prognostisera temperatur. Då det är känt att jordens temperatur ständigt gått upp och ner som en jojo på alla slags tidsskalor i det förgångna och antagligen kommer att fortsätta att göra det i framtiden -- och det av orsaker som ännu är okända -- kan man knappast betrakta en viss sekellång sammanfallande händelse med ökad halt koldioxid som ett kontrollerat experiment."

Paltridge påpekar att andra experimentella observationer, såsom krympande glaciärer eller ökad (eller minskad) nederbörd, anges som bevis för teorin om CO2 som orsak, men att de på sin höjd bevisar att global genomsnittstemperatur gått upp senaste seklet samt inte säger något om klimatprognosernas tillförlitlighet. Han menar även att man i klimatprognostisering mest jämför teoretiska modeller. Ganska enkelt beskrivs sen modellerna:

"Anta att grundläggande ökning utan återkoppling av global medeltemperatur vid fördubblad CO2-halt är dT0. Anta även att g1, g2, g3 och så vidare är värden (gain) på återkoppling associerad med var och en av dessa av temperatur beroende atmosfäriska processer. Den kan vara positiv eller negativ. Det innebär att de kan förstärka eller reducera grundläggande temperaturökning dT0 associerad till ökning av CO2. Total återkoppling G för hela systemet är helt enkelt summan (g1 + g2 + g3 + ....) av alla ingående återkopplingar, och den verkliga temperaturökningen dT när alla återkopplingar får verka är helt enkelt värdet av dT0 dividerat med faktorn (1-G) enligt följande ekvation:

dT = dT0/(1-G)

De av er som är matematiskt sinnade märker att ett problem uppstår om total återkoppling G är 1.0. Temperaturrespons skulle då bli oändlig.

Diagrammet till höger är en graf på denna relation mellan dT och G. Notera ökningen 1.2 grader Celsius utan återkopplingar, den oändliga ökningen om G är 1 samt gränserna för den skuggade area som indikerar intervallet för total återkoppling och korresponderande temperaturökning för något dussin eller så av anständiga modeller för vilka information om återkoppling är tillgänglig. Intervallet indikerar att total återkoppling för en enskild modell grovt ligger någonstans mellan 0.4 och 0.8. Korresponderande intervall för temperaturökning är mellan 2 och 6 grader Celsius.

Definitionen av "anständig" i denna kontext är något lös. Det är tillräckligt att säga att vi har att göra med en uppsättning komplexa numeriska klimatmodeller vilka utgör basen för FN:s klimatpanels prognoser."

Ett diagram visar sedan olika återkopplingar (bl a vattenånga, moln, och reflektion av solljus från marken) i form av intervall för modellers representation av dem.

"I princip finns det ingen orsak till varför någon viss modells uppsättning av olika processers återkopplingar är mer realistisk än någon annan. Så om alla ingående processer verkligen var oberoende skulle det inte finnas någon orsak till varför spridningen av total återkoppling inte kan bli så stort som det indikerat av den vertikala streckade linjen i diagrammet. Det innebär att total återkoppling G kan spänna från mindre än noll till något som är större än ett. Det räcker med att säga att det ganska begränsade intervall för total åerkoppling som modellerna visar (grovt 0.4 till 0.8) är tämligen överraskande och måste ha uppstått på grund av en av två orsaker. Antingen är de olika processernas återkopplingar länkade -- "korrelerade" som de säger -- på något lämpligt sätt, eller har något undermedvetet val av processbeskrivning gjorts för att hålla total återkoppling hos de olika modellerna inom fysiskt realistiska gränser. Man misstänker att lite av båda sakerna är involverade. Å ena sidan talar till exempel forskningslitteraturen i viss utsträckning om korrelationen mellan vattenånga och lapse rate. Å andra sidan görs mycket undermedvetet justering för att säkra att klimatmodellerna inte spårar ur bortom all rimlighet."

Paltridge anger moln som den mest osäkra av de olika återkopplingarna och att ett annat antagande skulle ge mindre temperaturökning än dagens modeller anger. Men även vattenånga kan enligt empiriska resultat ha lägre värde på återkoppling än vad modellerna anger.

"Slutsatsen av allt detta är att klimatmodellering inte kan beskrivas som robust när det inte behövs mycket av fipplande med olika återkopplingars representation för att ge temperaturökningar täckande hela intervallet från mycket mindre än en grad Celsius till oändligheten och bortom den. Saken blir inte bättre av att det inte är något speciellt med de anständiga modellernas fysik. Den verkliga återkopplingen kan vara långt utanför nuvarande modellers intervall. Rent allmänt är en av de stora myterna om global uppvärmning att vetenskapen är fastlagd."

Klimat i media: SvD, Dagbladet, VG
Andra bloggar om: miljö, vetenskap, klimat, klimatet, klimatförändring, klimatvetenskap, återkoppling, feedback, ipcc, klimatmodeller, boktips

Rimlighetskontroll av vattenångans roll i klimatförändring

Tilläts att översätta denna text av Michael Hammer, publicerad hos Jennifer Marohasy.

Enligt den internationella klimatpanelen (IPCC) är varje direkt temperaturhöjning från ökad koldioxidhalt kraftigt förstärkt med hjälp av positiv återkoppling från vattenånga. Som teorin ser ut orsakar stigande koldioxidhalt från mänskliga aktiviteter viss temperaturhöjning, vilken får mera vatten att avdunsta. Eftersom vattenånga är den dominerande växthusgasen absorberar den extra vattenångan än mer energi, så att den globala temperaturen stiger än mer, orsakande att än mer vatten avdunstar och så vidare i en förstärkande spiral. På detta sätt kommer den ungefär halva grad direkt verkan fördubblad halt koldioxid anses ha att förstärkas till tre grader eller mer.

En intressant teori, men överväg nu följande scenario:

Vi vet att jorden roterar kring en axel lutandes cirka 23 grader i förhållande till solen. Det är detta som orsakar årstiderna och som anger norra och södra vändkretsen. Tänk dig en plats nära den södra vändkretsen (23 grader syd) - säg Mackay i Queensland. Under sommaren befinner sig solen rakt ovanför - genomsnittligt energibidrag från solen cirka 310 watt/kvm. Under vintern är solens maximala höjd 44 grader - genomsnittligt energibidrag från solen cirka 220 watt/kvm. Det är en skillnad mellan sommar och vinter på cirka 90 watt/kvm och skulle enligt Stefans lag utan återkoppling ge en temperaturskillnad mellan sommar och vinter på cirka 16 grader. Den grad av positiv, eller förstärkande, återkoppling som IPCC anger skulle öka detta cirka 6 gånger, till mer än 90 grader C, utsläckande allt av liv i Mackay.

Dock är, enligt långtidsdata av meteorologibyrån, den genomsnittliga sommartemperaturen maximalt 30.3 C och på vintern maximalt 22 C. En skillnad på mindre än 8 C. Det är inte bara mycket mindre än 90 grader, utan även långt mindre än de 16 grader som förutspåddes utan återkoppling. Hur är det möjligt?

Kanske omgivande termisk massa jämnar ut en stor del av skillnaden mellan sommar och vinter? Knappast troligt med tanke på den stora temperaturförändringen mellan dag och natt. Om temperaturen kan ändras avsevärt under ett par timmar kan den säkerligen ändras ordentligt under 6 månader. Vidare skulle man, om det var orsaken, se motsvarande utjämningar på andra platser. Men om vi jämför Mackay med, säg, Alice Springs, båda på exakt samma breddgrad men enligt meteorologibyråns långtidsdata är sommarens maximala temperatur i Alice Springs 36,4 C och vinterns maximala temperatur 19.7 C. En skillnad mycket nära förväntade 16 C och dubbelt så hög som i Mackay. Intressant nog är inte bara skillnaden mellan sommar och vinter större i Alice Springs, utan årsmedelvärdet är också högre, 28 C versus 26 C, och detta trots att Alice Springs ligger på 550 meters höjd, vilket borde göra platsen 3.5 grader kallare.

Vad som avviker hos Mackay i förhållande till Alice Springs är att luftfuktigheten är mycket högre på sommaren än på vintern. Högre luftfuktighet betyder högre halt vattenånga i luften och högre sommartemperatur ökar halten vattenånga än mer. Men sker inte detta på fel sätt? Enligt IPCC ska all denna extra vattenånga massivt öka värmeupptag så att temperaturskillnad mellan sommar och vinter blir större, inte mindre. Den bör även i jämförelse med Alice Springs höja årsmedeltemperaturen, inte minska den.

Men kanske växthuseffekten sker mycket långsamt där det tar en lång tid innan den märks. IPCC föreslår faktiskt just det, med angivna tidskonstanter på decennier. Vi kan med våra sinnen förstå vad det påståendet innebär. Gå utomhus någon vinterkväll och du kan direkt säga om himlen är molnig eller klar. Jag är säker på att de flesta av er av egen erfarenhet håller med om att det blir mycket kallare vid klar himmel, och en termometer bekräftar det. Detta beror på att molnen fungerar precis som växthusgaser, fångandes energi utstrålande från jordens yta. Moln utgör verkligen en betydande del av den totala växthuseffekten. Givetvis har moln, till skillnad från växthusgaser, även en annan påverkan, vilken är att reflektera inkommande solenergi bort från jorden (albedoeffekten). Vem som helst som varit utomhus när ett moln kommit mellan dem och solen kan vittna om ett omedelbart märkbart fall i strålningsenergin. Vad vårt enkla experiment visar är att växthuseffekten är tydligt påvisbar mycket lokalt samt över ett betydligt kortare tidsspann än över 10-åriga perioder.

Så hur är det möjligt att variation i sommar- och vintertemperatur på Mackay är så mycket mindre än vad förändringen i solenergi bör ge? Orsaken är att vattenånga genererar flera återkopplingseffekter och många av dem är mycket starkt negativa (återkopplingar som minskar påverkan av förändrad energitillförsel). Avdunstning av vatten kräver väldigt mycket energi. När mer vatten avdunstar under sommaren absorberar det omgivande energi vilket minskar temperaturstegringen. Ökad luftfuktighet leder även till högre kondensation och därmed moln, vilka återspeglar en ökad del av inkommande solenergi tillbaka ut i rymden, bort från jordens yta. Det åtgår även energi för att lyfta vattenångan flera kilometer upp i atmosfären mot jordens gravitationsriktning till den höjd där den kondenseras och bildar moln samt faller tillbaka som regn (det är ändå detta vattenkraftens energi kommer ifrån). Temperaturdata visar tydligt att dessa negativa återkopplingsmekanismer starkt dominerar över den marginella ökning energi ökande koncentration vattenånga håller kvar.

IPCC påståenden om temperaturökning bygger på ett antagande om stark positiv nettoåterkoppling i klimatsystemet trots att nästan alla naturliga system uppvisar stark negativ återkoppling kring ett equilibrium. Negativ återkoppling är motsatsen till positiv återkoppling. Det fungerar så att en störning på systemet motverkas och söker upprätthålla rådande equilibrium. Det är kort sagt en stabiliserande faktor medan positiv återkoppling är en destabiliserande faktor. Långsiktig stabilitet hos vilket naturligt system som helst garanterar nästan att stark negativ -- eller stabiliserande -- återkoppling råder. Klimatet har, samtidigt som det visat periodiska variationer, varit stabilt nog för att livet skulle kunna bildas och blomstra under miljontals år trots betydande förändring av påverkan över årtusenden, och detta gör det i princip säkert att stark negativ återkoppling råder. Det faktum att IPCC menar att klimatsystemet i hög grad har positiv återkoppling innebär att det bör finnas fel i deras teori.

Om, som jag tror, nettoåterkoppling från vattenånga är negativ snarare än positiv bör faktisk temperaturökning till 2070 även om koldioxidhalten fördubblas sannolikt bli mindre än en halv grad om återkoppling inte räknas in, troligen inte mer än 0.2 till 0.3 grader.


Av Michael Hammer
Melbourne, Australien


Michael Hammer graduated with a Bachelor of Engineering Science and Master of Engineering Science from Melbourne University. Since 1976 he has been working in the field of spectroscopy with the last 25 years devoted to full time research for a large multinational spectroscopy company.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Klimatlänkar: SvD; VG; Politiken
Andra bloggar om: miljö, vetenskap, klimat, klimatet, klimatförändring, återkoppling, positiva återkopplingseffekter, negativa återkopplingseffekter, feedback, positiv feedback, negativ feedback, ipcc, klimatmodeller

IPCC:s osannolika positiva återkoppling

Jennifer Marohasy har en intressant läsvärd text av Michael Hammer.

(En tänkbar invändning är att direkt effekt av dubbel halt CO2 anges till en halv grad C. Den anges vanligen -- av såväl IPCC som t ex Lindzen -- till 1 eller 1.2 grader C. I vilken utsträckning forskare anser annat vet jag inte, men textens poäng är inte avhängig huruvida IPCC:s positiva återkoppling innebär 3- eller 6-faldig förstärkning.)

Uppdatering: Texten nu översatt till svenska.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Andra bloggar om: miljö, vetenskap, klimat, klimatet, klimatförändring, återkoppling, positiva återkopplingseffekter, negativa återkopplingseffekter, feedback, positiv feedback, negativ feedback, ipcc, klimatmodeller

En Roy Spencer-föreläsning

sophiaalbertina postade här ett föredrag med Roy Spencer. Har inte sett det än, men det torde i hög grad handla klimatmodeller och deras orealistiska återkoppling. Uppdaterar eventuellt med kommentarer när jag ...inom några dagar sett det.

Länkar (finns även på Youtube i informationsrutan till höger):
Part 1 of 6
Part 2 of 6
Part 3 of 6
Part 4 of 6
Part 5 of 6
Part 6 of 6
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Andra bloggar om: vetenskap, CO2, klimat, klimatet, feedback, positiv feedback, klimatförändring, klimatförändringar, klimatmodell, klimatmodeller, växthuseffekten, Roy Spencer

Gigantiska belopp på osannolik hypotes

Det är mycket snack om kostnaden för USA:s bailout och krispaket, men...

"You haven’t seen anything yet. How about a slightly larger bailout each year until the year 2050?"

...kommenterar bloggen Skeptics Global Warming en artikel i Science Blog, och fortsätter:

"It’s expected that the total cost to fight global warming, including significant cuts in carbon dioxide output, could run into the trillions of dollars - $45 trillion to be exact - from now until the year 2050. That’s, on average, 1.1% of annual global GDP over the period."

Har tidigare påpekat denna kostnad (här med referens till IEA). Apropå detta svindlande belopp för att bekämpa koldioxid (kontinuerligt motsvarande 5 ggr kostnaden för Irakkriget) kan det väl inte vara fel med reflektion över forskningsläge för att få perspektiv på risk...


Tveksamheter rörande koldioxid

NOAA menar att haven nu tagit upp hälften av hittills emiterad fossil koldioxid. Inget minskat upptag i haven har kunnat skönjas (Accuweather om CSIRO-rapport) och forskare hävdar att ökad växtlighet tar hand om en del av övrig extra koldioxid (se t ex här). Utöver oklarhet om hur mycket mer än hälften av koldioxiden som tas upp naturligt undviks diskussion kring i vilken grad koldioxid bidrog till sena 1900-talets värme (där nästan hälften av klimatforskarna enligt von Storchs och Brays studie anser att inte människan står för merparten) eller i vilken grad koldioxidhalten styrs av temperaturen (data från NOAA och Hadley Center visar att temperatur styr CO2-ökning).

I november förra året nämndes vidare rön om svart kol, där resultaten har betydelse för klimatmodellerna. Accuweathers Global Warming-blogg om forskningsresultatet:

A Cornell University study of black carbon, which is the residue of burned organic matter, has found that there was far more black carbon in Australian soils than previously thought. Soils are the world's largest source of CO2 (10 times more each year than from all human CO2 emissions combined). What does all of this mean?

From the Cornell Chronicle story......

As a result of global warming, soils are expected to release more carbon dioxide, the major greenhouse gas, into the atmosphere, which, in turn, creates more warming. Climate models try to incorporate these increases of carbon dioxide from soils as the planet warms, but results vary greatly when realistic estimates of black carbon in soils are included in the predictions, the study found.

By entering the Australian black carbon data into the models the researchers found that the predicted CO2 emissions from soil was reduced 20% over a period of 100 years compared to previous model simulations, which in their opinion failed to account for the long shelf life of black carbon.

To sum it up, it appears that black carbon's stability in soil has been underestimated and that the results of these findings indicate that global warming predictions from computer simulations has been overestimated.

Man visade alltså att den ökning av CO2-emission från svart kol som man räknat med vid temperaturökning blir 20 procent lägre än man trott. Av vilken storleksordning är denna skillnad? Enligt uppgifter i en ABC-artikel motsvarar minskningen för Australiens del årligen 135 miljoner ton CO2. Landets antropogena utsläpp är knappt 600 miljoner ton CO2 per år (källa).

Har även nyligen sett en uppgift om öknar som hittills okända större CO2-sänken (enligt denna uppgift absorberande nästan 1/5 av världens totala utsläpp). Vidare är en idé att smältande is vid Antarktis (som iofs har nettoökning av is (sic)) leder till att gödande partiklar frigörs vilka stimulerar algtillväxt som absorberar CO2 (Daily Mail). Absorbtionseffekt från dessa alger lär dock högst motsvara några procent av de fossila utsläppen -- eller?


Men framför allt är IPCC:s hypotes om koldioxid som dominerande klimatpåverkande faktor en vild sådan, som bl a utesluter havens visade dominerande betydelse (om den här) och där inte havsströmmars periodiska mönster används i modellerna, vilket klimatforskare har kritiserat. IPCC:s klimatmodeller antar vidare kraftig positiv temperaturförstärkning, vilken saknas vid beräkningar på vulkaner och moln. Exempel här och här. Se även recons poster här och här, om forskares studier av klimatkänslighet (kopplat till förstärkning), samt här om moln.


Annat tveksamt

En annan invändning mot denna hypotes och det som politiken som beräknas kosta 45000 miljarder dollar bygger på, nämligen IPCC:s klimatmodeller, är att endast cirka 1/3 av klimatforskarna anser att klimatmodeller kan förutspå framtiden. (Bray och von Storch, 2004.)






Om det de erkända forskarna Petr Chylek, Stephen Swartz, Richard Lindzen, Roy Spencer, Sherwood Idso och Ferenc Miskolczi anger som klimatkänslighet stämmer, vilka motsvarar en temperaturökning mellan 0.2 och 1.5 grader C vid fördubblad koldioxidhalt, kan det inte vara vettigt att satsa 45000 miljarder dollar -- årligen mer än en procent av västs BNP (ger över 50 år ~40 procent lägre BNP) -- på det som inte ger någon utdelning.

Vi har nu i EU negativ tillväxt, nämligen minus 2 procent av BNP (Stenmarck), men en del anser väl att pengar inte spelar någon roll. Problemet är dock att inga som helst begränsningar läggs på Indien och Kina, och de tar därmed -- även som ett resultat av hur utsläppsrätterna är konstruerade -- över vår industriproduktion. Några resulterande utsläppsminskningar leder därmed våra uppoffringar knappast till, utom möjligen att vi genom att själva bli fattigare bidrar till att minska konsumtionen i världen. Men om vi blir rikare innebär det inte per automatik att utsläppen ökar. Våra industrier hör exempelvis till världens mest effektiva.

Ett annat vanligt argument är "försiktighetsprincipen", men gäller inte den även omvänt, och innebär den inte alltid att man bör fatta bästa möjliga beslut på alla fakta? Argumentet för radikal klimatpolitik är ofta att forskarna är eniga om katastrof och att därför ingen politik kan vara för radikal. Är det sant?

Om vi trots allt bestämmer oss för att inte införa stora nedskärningar som drabbar vår ekonomi svårt, kommer inte maximal ytterligare värmeökning för en tidpunkt att bli större än bråkdelar av en grad. Får vi ett par grader varmare klimat är det något som t ex professor Mike Hulme -- grundare och chef för Tyndall Centre for Climate Change och klimatforskare som tror på mänsklig klimatförändring -- anser är "safe", eller t o m positivt. Se gärna Hulmes ståndpunkter om klimatforskning och klimatpolitik här.


Lästips

Låt mig slutligen nämna boken Farväl till världsundergången, av Stefan Fölster. Det är knappast "en skeptikerbok", men vissa kritiska synpunkter tas upp, särskilt i avsnitt i bokens första del. Utgångspunkten är dock att betydande uppvärmning kommer att ske, men utifrån den premissen förs genomtänkta och realistiska resonemang. Indelningen i slamkrypare och ökenvandrare fann jag först krystat "samhällsvetenskaplig", men är iofs intressant (men jag lär nog stämplas som slamkrypare...). Några exempel på ekonomisk-politiskt systemtänkande utifrån behavioristiska antaganden kändes vidare naiva -- gränsande till hybris i social ingenjörskonst? Men intresserar dig ämnet (borde det göra) så ska du läsa boken!

Ett problem är iofs att Fölster anammar och landar i dagens klimatdiskurs, där han inte verkar förstå att frågan byggts upp i ett s a s environmentalistiskt tankeklimat där IPCC ägt denna frågan och katastrofscenarierna kan ha gagnats i en växelverkan med politiken. Men samtidigt formuleras möjligheten av en mindre allvarlig situation, vilket är modigt, och argumenten för "the Lomborg style" byggs på grundliga resonemang.


Socialdemokraten Per Åhlström har visst också skrivit en mer realistisk bok, Tänk kallt – kylig politik mot varmt klimat, som jag inte läst men han beskriver den på bokens blogg. Den verkar inriktad på energipolitik. (Danne Nordling kommenterade boksläppet här.)


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning om klimatet: SvD; SvD; SvD om Åhlström; SvD; DN Pernilla Ström; Ny Teknik; DN Bojs om bl a CO2-halt
Andra bloggar om: samhälle, politik, ekonomi, miljö, klimatpolitik, klimat, klimatet, klimatfrågan, CO2, koldioxid, utsläppsrätter, kyoto, kyoto2

Utsläppsrätter, vetenskapligt visat meningslöst

Lär gärna artikeln The ETS: Completely unnecessary av David Evans i ABC.net.

Evans är en på området meriterad forskare, med sex examina från Sydney och Stanford, och arbetade mellan 1999 och 2005 med klimatmodeller på Australian Greenhouse Office.

Evans riktar sin artikel till Australiens premiärminister Kevin Rudd. Jag skulle gärna se att Fredrik Reinfeldt tog sig tid att läsa den under jullovet!

Några bitar ur Evans längre artikel, som inleds med följande stycken (min fetstil):

Rudd has failed to see through the vested interests that promote anthropogenic global warming (AGW), the theory that human emissions of carbon cause global warming. Though masquerading as "science based", the promoters of AGW have a medieval outlook and are in fact anti-science. Meanwhile carbon is innocent, and the political class is plunging ahead with making us poorer because they do not understand what science really is or what the real science is.

The Renaissance began when the absolute authority of the church and ancient texts was overthrown. Science then evolved as our most reliable method for acquiring knowledge, free of superstition and political authority. Suppose you wanted to know whether big cannonballs or small cannonballs fell faster. In medieval times you argued theoretically with what could be gleaned from the Bible, the works of Aristotle, or maybe a Papal announcement. In the Renaissance you ignored the authorities and simply dropped cannon balls from a tower and observed what happened - this was science, where empirical evidence trumps theory.

From 1975 to 2001 the global temperature trended up. How do you empirically determine the cause of this global warming? It turns out we can learn a lot simply by observing where the warming occurred: each possible cause of global warming heats the atmosphere differently, heating some parts before others. The pattern of warming is the cause's "signature".

The signature of an increased greenhouse effect...

Sedan beskrivs hur en bit upp i atmosfären en "hot spot" från uppvärmning från CO2 saknas. Lite längre fram nämns ett par saker -- nu motbevisade -- som anförts som bevis för AGW-hypotesen. Bl a detta, som Al Gore använde felaktigt:

The only supporting evidence for AGW was the old ice core data. The old ice core data, gathered from 1985, showed that in the past half million years, through several global warmings and coolings, the earth's temperature and atmospheric carbon levels rose and fell in lockstep. AGW was coming into vogue in the 1980s, so it was widely assumed that it was the carbon changes causing the temperature changes.

By the late 1990s ice core techniques had improved. In the old ice cores the data points were a few thousand years apart, but in the new ice core data they were only a few hundred years apart. In the early 1990s, New Scientist magazine anticipated that the higher-resolution data would seal the case for AGW.

But the opposite occurred. By 2003 it had been established to everyone's satisfaction that temperature changes preceded corresponding carbon changes by an average of 800 years: so temperature changes caused carbon changes - a warmer ocean supports more carbon in the atmosphere, after delays due to mixing.

Evans tar vidare bl a upp de stora kostnader som utan bevis lagts ned på klimatpolitik. Vidare tas upp hur forskning avancerar och dess beroende av finansiering från staten.

Science is like a courtroom - protagonists put forward their best cases, and out of the argument some truth emerges. But if only one side is funded and heard, then truth tends not to emerge. This happened in climate science, which is almost completely government funded and has been dominated by AGW for two decades.

Och (min fetstil):

AGW was always promoted as being supported by nearly all scientists (though polls and history do not support this). Counting numbers of supporters and creating a bandwagon effect by announcing you are in the majority is a political tactic.

AGW always advanced principally by political means; as a scientific theory it was always weak, and now the evidence contradicts it. It's like a return to medieval times, where authority rules and evidence is ignored.

Läs hela artikeln här.


Jag håller med Evans om att forskningen är politiserad beträffande anslag och annat.

Apropå att motbevis mot koldioxidens betydelse ändå finns i peer reviewed forskning kan inte den FN:s klimatpanels slutrapport som sammanställs av en liten grupp personer (som inte minst rensar bort bättre förklaringar än CO2) vara det enda som politikerna går efter. Det bör vara deras ansvar att informera sig om läget, där bevisligen nämnda personers editeringar gagnar hypotesen att CO2 styr klimatet (se t ex denna studie med synpunkter på IPCC:s arbete från de forskare som är IPCC-författare).

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning om klimatet: SvD; DN; Sydsvenskan; Kristianstadsbladet; MiljöAktuellt; HD
Andra bloggar om: samhälle, politik, ekonomi, miljö, klimatpolitik, klimat, klimatet, klimatfrågan, media, mediekritik, Reinfeldt, Australien

Miskolczis nya klimatteori

Fick just syn på preliminära Wiki-dokumentet The new climate theory of Dr. Ferenc Miskolczi, vilket alltså är under utveckling. Det beskriver en teori man kommer att starta en vetenskaplig diskussion om. Läsning full av intressant empiri, obligatorisk för den mer klimatforsknings-intresserade.

(Not: Abstract och länk till Miskolczi arbete om korrigerad energibalansekvation har Jennifer Marohasy. Se även denna Daily Tech-artikel, där även Stephen Schwartz kritik av IPCC:s energibalansmodell länkas.)

Först poängteras bl a att empiri är centralt i Miskolczis förhållningssätt till klimatforskning. Jag har inte noga läst igenom hela dokumentet, men några viktiga nedslag:

"In this 2004 paper ... [Miskolczi] calculates an increase of global temperature of 0.482 °C as a result of doubling the CO2 concentration.

This is very different from what we learn from the standard theory. The methodological difference is, that the new theory starts with measurements, in contrast with the standard theory that starts with schematic atmosphere models like the Keith-Trenberth scheme. The mathematical difference is, that the new theory treats the atmosphere as semi-transparent, bounded, and in radiation equilibrium with the surface."

Ur ett stycke om bl a vattenånga samt moln i övre atmosfären:

"...we see a double negative feedback through water vapor change! This strongly contradicts the standard theory, that assumes a positive feedback due to water vapor, increasing the sensitivity of surface temperature to CO2 doubling from 1 K to 4…6 K!"

Roy Spencers satellitdata visar hur värmetransport i atmosfären styrs av variation i vatteninnehåll som stabiliserar temperaturen. (OLR, Outgoing Longwave Radiation.)

"Every time the low air temperature increases, the more SW light is reflected, the OLR increases, rain increases, until, when the maximum temperature [=0] point is passed, the sunlight penetrates more, the OLR increases, the rain stops, just until the temperature is normal again.

What we see is a thermostat, the atmosphere increases and decreases it water content, so that the climate is kept at a constant value. If the Earth cannot get rid of its heat through radiation from low altitude alone, clear sky conditions, the adiabat is surpassed, and the heat transfer by latent heat high into the top of the atmosphere increases, so that the OLR from a higher altitude, where the efffective IR optical depth is so much lower, can send the surplus heat into space."

Vidare:

"We see the cloud top temperature, which is a direct measure of the total OLR in that place, increase 2 K as a result of only 0.4 K higher surface temperatures. That means a threefold negative feedback due to atmospheric water content: ?·[2584-2564]= 7.7 W/m2K; a difference of 0.4 K at 305 K is ?·[305.44-305.04]=2.6 W/m2K. Spencer et al. have measured the average feedback as -6.1 W/m2K, a full 100% negative feedback at ground temperature level on average cloudiness.

We see now the physical mechanism behind the observed OLR-SU relations, empirically found and theoretically founded by Miskolczi, in operation. The OLR increases, and the surface cools, with increasing water content as a result of surface temperature increase. The cooling rate, 0.03 °C per day, conforms to the value 1 K/day in van Dorland’s figure 2.4 in case water content varies only 3%.

In great contrast, the standard theory assumes a positive feedback due to water content in the atmosphere, increasing the global warming a factor 2 or 3 as a result of greenhouse gas emission."

En "klatschig sammanfattning" får bli att empiri stöder Miskolczis modell där vattenånga utgör stabiliserande negativ feedback, dämpande effekten av extra växthusgas. Detta i diametral motsats till kraftig men obevisad förstärkning i de IPCC-stödda klimatmodellerna.


Från Niche Modeling.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning: SvD.
Andra bloggar om: vetenskap, CO2, koldioxid, klimat, klimatet, vattenånga, klimatförändring, klimatförändringar, klimatmodell, klimatmodeller, växthuseffekten, Ferenc Miskolczi

Breaking News: Växthusgaser konstanta i 60 år!

Ferenc Miskolczi kanske ni minns? Han korrigerade klimatmodellernas energibalansekvation, där IPCC:s klimatmodeller bl a antagit oändligt tjock atmosfär. Han nämns t ex i artikeln här, med en länk till Daily Tech.

I dag publicerar Ken Gregory på Niche Modeling dessa resultat:

"Last month I asked Ferenc Miskolczi to calculate a 60 year trend of optical depths using radiosonde data I compiled from the NOAA Earth Systems Research Laboratory to confirm his prediction of constant optical depth. We finally got the results:

There has been no increase in the effective amount of greenhouse gases in the atmosphere during the last 60 years.

Miskolczi’s theory shows that the atmosphere maintains a “saturated” greenhouse effect, controlled by water vapor content. [...] This causes a constant greenhouse effect, so as CO2 increases, water vapour decreases."

Lite längre ned:

"The calculations are independent of any greenhouse theory and contains no assumptions on how the greenhouse effect works. The 60 year average optical depth of 1.869 matches the theoretical 1.87.

In 60 years of CO2 emissions, the optical depth trend line has increased about 0.03%, which is nothing, resulting in no temperature change. The result confirms the theory, and shows that the total effective amount of greenhouse gases have not increased in 60 years. Therefore, the warming during the last century was not due to greenhouse gas emissions."

Läs allt med grafer här. Det här beror alltså på negativ återkoppling för vattenånga, precis som Aqua visar. Ska bli intressant att se vetenskapliga arbetet detta mynnar ut i.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning:
SvD: Brytningstid; DN: mp-debattartikel; DN: Mp:s miljöpolitik; SvD: EU:s antikärnkraftpolitik tysk katastrof; Dagen: Fp om realistisk klimatpolitik; Ny teknik: Artikel som föreslår att 3/4 av USA:s bilpark plötsligt blir Toyota; Ny teknik: EU:s klimatpolitik.
Andra bloggar om: vetenskap, CO2, koldioxid, klimat, klimatet, luftfuktighet, H2O, klimatförändring, klimatförändringar, klimatmodeller, växthuseffekten, Ferenc Miskolczi

Har Källén kontakt med aktuell forskning?

I dag uttrycker Källén i ett svar på en artikel av Stockholmsinitiativet ungefär att IPCC:s rapporter försiktigt anger vetenskapliga sanningar om koldioxidens påverkan på jordens klimat. Sanning och riktig forskning finns (jämte sämre forskning) hos IPCC, men det redovisas knappast försiktigt utan inom ramen för en hypotes om stora obevisade förstärkningseffekter, där CO2 -- med en i sig ganska liten påverkan -- styr jordens klimat.

Källén menar även att vi vet för lite om bl a smältning av Grönlands is eller permafrosten. Här bör påpekas att vi faktiskt vet att både Grönlands is och permafrosten för bl a cirka 120000 år sedan var stabila under tusentals år av cirka 5 grader varmare klimat än i dag. (Länkarna här om forskning är till en global-warming-sajt samt en Karin Bojs-artikel.)

Källén kritiserar att Stockholmsinitiativet "påstår att ... klimatmodeller 'saknar stöd i verifierbar vetenskap'", vilket han anser är felaktigt och "visar att artikelförfattarna saknar kontakt med aktuell klimatforskning".

Samtidigt som Källén anklagar artikelförfattarna för att sakna kontakt med forskning hävdar han att den visar på 4 grader högre temperatur vid dubbel CO2-halt. Det torde visa att Källén själv missat att man nyligen ändrat moln från att vara förstärkande positiv feedback till att istället utgöra dämpande negativ feedback (*). Det innebär att temperaturökning vid dubbel CO2-halt nu antas bli cirka 2,5 grader, vilket Michael Mann (hockeyklubbsgrafs-fuskaren) helt nyligen redovisade i denna föreläsning.

Ännu förnekas dock i klimatmodellerna att vattenånga har en dämpande effekt (**). När det tas med kommer man endast att kunna förutspå högst 1 grads temperaturökning.


----
(*) För mer info, se kategori moln eller sök på Spencer i denna blogg.
(**) Artikel om vattenångas negativa feedback.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Andra bloggar om: vetenskap, co2, koldioxid, klimat, klimatet, klimatdebatt, moln, feedback, klimatförändring, klimatförändringar, växthuseffekten, erland källén

IPCC falsifierade -- Roy Spencer i New York

Fann just på Youtube Roy Spencers föreläsning på klimatkonferensen i NY, om nya centrala rön i klimatforskningen.

Återkommer kanske med en förklarande kommentar, men se gärna länkarna i denna post. Där är särskilt denna text relevant, vilken inleds med en redogörelse av observationer efter Pinatubo och där sen Spencer till IPCC ställer självklara frågor om i förhållande till det vi nu vet inkorrekta antaganden i klimatmodellerna.

(Se även Spencers dokument till senaten.)

OBS: Istället för dessa två klipp, se gärna ett mer innehållsrikt klipp på föredraget längst ned i denna post!

Klipp 1: youtube.com/watch?v=xos49g1sdzo


Klipp 2: youtube.com/watch?v=LpFk0zTW-ik



Uppdatering: Se&Hör Extra... Intervju med Spencer alldeles efter föredraget:




Ett 30 minuters-klipp på Spencers föredrag, innehållandes mycket mer än de två klippen ovan (allt!):

youtube.com/watch?v=II9jLTzPv30


--------------------------------------------------------------------------------
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, klimatfrågan, global warming, koldioxid, IPCC, moln

Mer Monckton-läsning

The Register sammanfattar det som skett i artikeln "American physicists warned not to debate global warming".

De länkar förresten en (vetenskapen ovärdigt raljerande) RealClimate-post från 2006, "Cuckoo Science", i vilken Monckton avfärdas som ignorerandes feedback, där RealClimate avser de kraftigt förstärkande feedbacks IPCC utan solitt vetenskaplig stöd antagit men som bl a senare års rön om moln och vattenånga torde omöjliggöra (bör snarast vara dämpande total feedback). Monckton ignorerade inte dessa feedbacks, utan kritiserade just de som IPCC valt att anta.

Bra är detta i Moncktons rapport, om IPCC:s klena grund för att anta kraftig positiv feedback (som även mestadels antas styras av CO2):

"...the IPCC’s value for the coefficient in the CO2 forcing equation depends on only one paper in the literature; that its values for the feedbacks that it believes account for two-thirds of humankind’s effect on global temperatures are likewise taken from only one paper; and that its implicit value of the crucial parameter κ depends upon only two papers, one of which had been written by a lead author of the chapter in question, and neither of which provides any theoretical or empirical justification for a value as high as that which the IPCC adopted."

Monckton menar att man här måste grunda sig på fler -- åtminstone "en handfull" -- vetenskapliga rapporter och skriver:

"The IPCC’s assessments, in their current state, cannot be said to be "policy-relevant". They provide no justification for taking the very costly and drastic actions advocated in some circles to mitigate "global warming", which Eqn. (30) suggests will be small (<1 °C at CO2 doubling), harmless, and beneficial."

IPCC levererar iofs något som motiverat politiker att vidta åtgärder (om än långt ifrån så drastiska som exempelvis Al Gore eller Mark Lynas föreslår), men en på god vetenskap grundad motivering ger de inte. OECD:s f d chefsekonom David Hendersson gjorde en korrekt analys i det föredrag och den artikel om IPCC som jag tog upp här och som avslutades med orden:

"Altogether, this is a poor show."

----

(Liten notis om trams: Monckton har inte vad jag vet fått svar på kritiken av varningstexten APS lade i hans rapport och som, tycks det, felaktigt anger att den inte blivit peer reviewed ...nu är varningstexten svart istället för röd och tidigare avståndstagande ändrat till en bekännelse till APS hållning att människans växthusgaser påverkar jordens klimat; det har ju Monckton aldrig ifrågasatt.)

------------------------------------------------------------------------------
Andra bloggar om: samhälle, vetenskap, miljö, miljöpolitik, CO2, klimat, klimatet, växthuseffekten, klimatfrågan, IPCC, global warming

Spencer om moln och feeback - några länkar

Roy Spencer har senaste åren forskat en del på moln. För ett år sen skrev t ex Lubos Motl denna post om hans forskning om cirrusmoln.

I våras skrev Motl detta inlägg, om forskning Spencer presenterat, som bl a visar att feedback från moln inte är positiva, det vill säga att förändring av temperatur eller andra påverkansfaktorer av molnen inte betydligt förstärks, utan troligen dämpas.

Spencer är kritisk mot modellerna, vilka har kraftig positiv feedback för moln. Något han uttrycker bra i denna text. (Artikeln börjar under rubriken "Hey, Nobel Prize Winners, Answer Me This", efter texten om vulkanen.) Frågan är om - som modellerna antar - både temperaturen driver molnen och molnen driver temperaturen, eller om något av dessa orsakssamband dominerar? Det senare förefaller vara fallet, där molnen driver temperaturen.

I modellerna antas att inte minst temperatur styr molnförekomst. Kanske antogs det då det möjliggör kontroll av molnförekomst i modellen, men även då det möjliggör positiv återkoppling...

I dag postar Jennifer Marohasy abstract från en rapport Spencer och William Braswell ska publicera i Journal of Climate, samt har hon powerpoint-presentationen för ett föredrag om rapporten på torsdag.

Finns även en förenklad beskrivning av en rapport av Spencer i juni, om feedback och modellernas allför höga känslighet för moln. Här även en artikel i USA Today om Spencers forskning.

Snö-rekord sen 1881, klimat-oikofobi med mera

Parkerad bil i Spokane i Washington den 10:e juni. Fler foton finns här.


(Tips: Gateway Pundit.)

Så här ser utvecklingen för den globala medeltemperaturen ut just nu:


(Källa: NASA, via Anthony Watts.)


Ett typ 70-procentigt ekonomisabotage

Såg att SVT i går sände den människofientliga filmen Planeten, där alarmister som Lester Brown och George Monbiot medverkade, men även den österrikiska energi-, miljö- och klimatkonsulten Jill Jäger. Hon hävdade att vi snarast med hela 70 procent måste minska vår konsumtion av fossila bränslen.

Ett litet problem, som jag ser det, är dock att människans påverkan på klimatet inte är bevisad. IPCC har hittat på siffran 90% sannolikhet och det talas även om hur många som tror detta, men bevis saknas i data. Signifikanta samband kan alltså inte skönjas. Allt bygger på hypoteser om stora förstärkningseffekter av en ursprungligen svag påverkan, inlagt i klimatmodeller (klimatprognosprogram). Dock är dessa förstärkningseffekter inte bara osannolika för naturliga system i balans, vilket klimatet är ett (därför har CO2-hypotesen alltid varit svag), utan de viktigaste förstärkningsfaktorerna har även falsifierats av senare års forskning; jag refererade empiri om vattenånga här, Science Daily om cirrusmoln här och recon nämner här peer reviewed forskning som visar bias i klimatmodellerna som felaktigt ger moln positiv feedback.

En 70-procentig minskning av fossilbränslena vore naturligtvis en ekonomisk katastrof. Skeptikern bloggade här om ett lokalt -- men med tanke på exportinkomster även nationellt -- exempel på det. SSAB:s verk i Oxelösund, som är ett av världens renaste och effektivaste, vill DN:s miljötokar få nedlagt, vilket förstås leder till att bl a Kina tar över. (Lord Moncktons misstanke här, att Kina och Indien finansierat Gores kampanj, är kanske inte helt osannolik.) Kritik mot väst och kapitalism -- "konsumtionssamhället" -- är centralt i miljörörelsen av i dag, och närmast oikofobiska uttryck av dåligt samvete kan ju numera höras även från näringslivshåll.


Kosmoklimatologi

Något många länge ansett och allt fler forskare anser påverkar jordens klimat kan ni läsa om här, där Nir Shaviv -- en av forskarna bakom teorin där solen, dess magnetism avskärmande jorden från kosmisk strålning samt moln spelar in -- beskriver teorin. Även detta dokument av Svensmark är bra. Teorin som testats experimentellt (SKY) kommer inom ett par år att genomgå ett grundligare test vid CERN:s partikelaccelerator i Schweiz. (CLOUD) Kommentar av inom CERN involverade Jasper Kirkby här, och i denna artikel från 1998 menar Kirkby att...

"The theory will probably be able to account for somewhere between a half and the whole of the increase in the Earth's temperature that we have seen in the last century"

Slutligen ett diagram som visar att solens magnetfält i över ett år varit mycket inaktivt, och många forskare befarar att kommande solcykler blir svaga. Vi kan även snart gå in i en kall fas i Atlantic Multi-decadal Oscillation (*) (Lubos Motl om Nature-rapport), men jag skulle inte bli förvånad om vi redan nu står inför en globalt sett ganska kall vinter.


(Källa: NASA, via Anthony Watts.)


(*)



--------

Andra bloggar om: vetenskap, miljö, miljörörelsen, klimat, klimatet, klimatalarmism, alarmism, solen, solaktivitet, kosmoklimatologi, klimatförändring, klimatförändringar, växthuseffekten, Planeten, näringslivet

Hög och bra CO2-halt

"In praise of CO2 -- With less heat and less carbon dioxide, the planet could become less hospitable and less green"

Rubrik och underrubrik till artikel av Lawrence Solomon i Financial Post. Solomon tar upp den ökade växtlighet som CO2 ger såsom tillskott av ett växtämne. Nämnas kan att experiment visat sådant som att extra 100 ppm CO2 (över 280 ppm) ger i genomsnitt 60 procent högre veteskörd. Om det kan t ex läsas här (*).

Under den cirka 90000 år långa istid som snart kommer att inledas kommer CO2-halten att sjunka ned mot i genomsnitt 180 ppm. Hur mycket sämre växtlighet lär inte det innebära!

För miljontals eller 100-tals miljoner år sedan var det ofta mångdubbelt högre CO2-halt än i dag, men inte alltid varmare. En avsevärt högre eller lägre CO2-halt har såklart viss betydelse för växthuseffekten, men CO2-halt har enligt alla tillgängliga data tenderat att följa temperaturen och inte märkbart tvärtom. Några förstärkande effekter på temperatur från CO2 kan inte ses i historiska data och bör därför knappast antas i dag. I klimatmodellerna antas dock kraftiga förstärkningseffekter på måttlig temperaturhöjning av CO2. SvD har just nu en artikel om klimatmodeller, där man menar att pengar till mer kraftfulla datorer ger modellerna ökad tillförlitlighet och precision -- som om något av det ens existerar och alltså skulle kunna ökas. Bristen på kunskap om moln nämns i artikeln, men inte att betydelsen av dem på senaste tiden fått ett nytt fokus, där de anses spela en större roll än man tidigare trott. Klimatforskarna säger sig dock inte förstå varför det blir stor eller liten molnighet. Så klimatmodellerna, med sin ökade datorkraft och tillförlitlighet, trevar fortfarande -- trots att prognoser spottas ut -- i mörkret.

Jag håller med Solomon om att högre CO2-halt mest för gott med sig, vilket för övrigt även ett klimat motsvarande den medeltida värmeperioden skulle göra (det kan då ha varit högre CO2-halt; iskärnedatas stabila CO2-halt nära 280 ppm anser många kemister är otillförlitligt; se t ex här (**)). Men jag tror inte vi så kraftigt kan påverka atmosfärens CO2-halt. Solomons oro att ansträngningar att minska CO2-utsläpp kan leda till en för låg CO2-halt lär vara onödig. Marklagring av CO2 vid kolkraft är, om CO2-utsläpp är ofarliga, dålig för att den innebär en dyr och onödig risk beträffande läckage och grundvattenkontaminering.

Då solen och galaktisk kosmisk strålning tydligt visat sig styra klimatet lär det bli som det blir oavsett vad vi gör, så låt oss inte bränna resurser, tillväxt och utvecklingspotential på reduktion av ofarliga CO2-utsläpp.

Med tanke på nuvarande låga solaktivitet (nu längsta solcykeln på drygt 200 år) finns risken att vi får ett avsevärt kallare klimat kommande decennier. Kanske kyla liknande den som förekom på 1800-talet och i värsta fall värre. I så fall lär matpriser stiga och världsekonomin även tyngas av energibrist. Sent 1900-tal var en topp i solaktivitet (se t ex diagram nedan) och hade -- trots miljörörelsens ojanden -- ett utmärkt gynnsamt klimat.


(Graf: Anthony Watts. Källa: NOAA. Kurvan torde utgå från proxydata på jorden, och återspeglar i så fall molnförekomst; Uppdatering med detaljer följer... Uppdatering 30/6: Data från Judith Leans forskning bygger på våglängdsanalys på proxy för solens magnetism (Be...) samt modeller för förhållanden på jorden och solen där absolutvärden kalibrerats utifrån satellitdata, så antagandet att moln inkluderar proxy var inkorrekt.)

Huruvida framtiden innebär fortsatt uppvärmning eller ett halvsekel med solminimum och kallare klimat kan knappast någon säkert säga. Jag skulle dock föredra det förra. Dyra projekt för att minska CO2-utsläpp kan i alla händelser inte motiveras, medan hushållning av energi säkert kan vara klokt.


----------
(*) Unstoppable Global Warming: Every 1500 Years, av Fred Singer och Dennis Avery. s.119. Resultat av en undersökning av USA:s jordbruksdepartement (H. S. Mayeaux et al, 1997) beskrivs.

(**) Kemivärlden Biotech med Kemisk Tidskrift 2007-12-20, "Förvånande CO2-debatt", av Hilda Hultén. Bl a uttalar sig Jan Olov Liljenzin, professor i kärnkemi, och vidare reovisas en undersökning hos kemitidskriftens till CO2-halt enligt iskärnedata skeptiska läsare.


Andra bloggar om: miljö, klimat, klimatet, växtlighet, klimatförändringar, växthuseffekten, CO2, istid, liten istid

Länkar i farten

Läsvärt denna morgon i RSS-läsaren:

Roger Pielke Jr. om en genomgång av klimatmodellers (klena) resultat.

Uppdatering: Roger Pielke Jr. följde upp med posten How to Make Two Decades of Cooling Consistent with Warming, där han påpekar att RealClimate felaktigt använder begreppet "consistent with" när ett utfalls konfidensintervall nätt och jämt överlappas av en modells dito.

It is in this way that pretty much any observation becomes "consistent with" the models.

Observationens medelvärde är vad som ska prövas mot modellens konfidensintervall, annars kollas om två konfidensintervalls positioner sammanfaller, men inget verifieras! Givet att konfidensintervall för modell och observation är av samma storlek motsvarar RealClimates metod en geometrisk dubbling och extrem ökning av konfidensintervall! Allmänt innebär hög osäkerhet i modellen ökad chans att "den är konsistent" med observation, men nyttan av "konsistens" avtar samtidigt. Om man, som RealClimate tydligen gör, prövar om vida konfidensintervall överlappar varandra, resulterar osäkra modellers redan vida konfidensintervall alltså i gigantiska "intervall" där vad som helst blir "konsistent" (se Pielkes 2:a graf).


Annat

Warwick Huges har dessa artikellänkar till nya zeeländska medier:

* "potential costs of Kyoto to the NZ economy" (Terry Dunleavy)
* "THE KYOTO CONSPIRACY How Enron hyped global warming for profit" (journalist Ian Wishart)
* "Exposing the Climate Change Agenda" (Dr Muriel Newman)
* "The IPCC – On the Run at Last" (Professor Bob Carter)

Verkar intressant (även om jag inte läst allt än). Go read!

Vändning under galjen, men nu komplex klimatförändring

Låt mig tipsa om att många nya intressanta inlägg och trådar finns på UD/RK och The Climate Scam. Bl a denna post som beskriver att forskare utifrån satellitdata från Aqua funnit en negativ återkoppling där ökad värme minskar vattenånga i atmosfären, vilket bör vara en rejäl klimatmodellsdödare.


Såg just i detta klipp att klimatjournalister och en forskare på NASA verkar inse att de måste börja beskriva verkligheten och förklara att Antarktis glaciär växer. (Att de kallar det "surprising" kan ju enbart bero på propaganda och bias i media, genom vilken även få lär veta att Antarktis temperatur jämt är långt under nollstrecket samt sjunkande.)



I inslaget påstås klimatförändring vara komplext (jovars!), där det enligt forskaren blir mer regn när uppvärmningen gör atmosfären fuktigare (vilket uppvärmning iofs inte resulterar i enligt inledningsvis i denna post nämnda rön) samt att det är en missuppfattning att global uppvärmning innebär att det blir varmare överallt -- uppenbarligen hänvisandes till ett sedan decennier kallare Antarktis. Största delen av Antarktis, där isarna växer, har blivit kallare. Idén att värme ger fukt torde, med tanke på data från Aqua, kunna vara spekulation i enlighet med den för klimatmodellerna, vilka inte enbart bygger på empiri.

Att Antarktis blir kallare stämmer inte heller med klimatmodellerna, vilka anger att polerna ska värmas upp (graf).


Apropå vad medierna säger om Antarktis så har jämte Youtubeklippet ovan andra global warming-nyhetsklipp jag sett enbart angett att polarisarna minskar. Expressen och golf.se antydde nyligen att man snart spelar golf på Antarktis.



Nyheten om orörd natur iofs relevant! Hoppas Mona inte fimpar när hon nu kollar på naturligt kalvande isar och inbillar sig att katastrof pågår...


------------------------------------------------------
Relaterat på Twingly-sajter:
* Ekonominyheterna om att "en ökning av avsmältningen från Antarktis glaciärer", enligt glaciologen Ninis Rosqvist vid SU.
* DN om issmältningen på Västantarktis.
* DN om Monas resa till Antarktis.
* DN påstår att uppvärmning av Antarktis hotar dess djurarter.
* SvD ovanligt balanserat om Antarktis.
* SvD om Wilkins-isflaket.
* SvD om "Sahlins klimatresa en miljöbov"; propagandaresan till den lilla del av Antarktis som blivit varmare.

Andra bloggar om: samhälle, vetenskap, miljö, NASA, klimat, klimatet, Antarktis, klimatförändringar, klimatmodeller, temperatur, media, mediekritik