´
Nigel Calder igår: CERN experiment confirms cosmic ray action
Anthony Watts här och Luboš Motl här.
Vidare en artikel på forskning.no.
Se gärna tidigare poster i kategorin Cosmoclimatology...
Klimatrelaterat i media: SvD DN GP
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, klimat, klimatforskning, kosmisk strålning, moln, kosmoklimatologi, cosmoclimatology, Henrik Svensmark, CERN
Såg just Nigel Calders senaste bloggpost, “No, you mustn’t say what it means!”, samt gjorde här en snabb översättning av det mesta av innehållet:
Fastän jag fortfarande är mycket upptagen med annat arbete håller jag under uppsikt resultat från CLOUD-experimentet i Geneve, som testar Henrik Svensmarks hypotes att kosmisk strålning bidrar till att bilda moln. De är tänkta att publiceras under sommaren. Allt jag har just nu är en häpnadsväckande anmärkning av Rolf-Dieter Heuer, generaldirektör för CERN, i en intervju av Welt Online för några dagar sedan.
Här är en uppsnyggad Google Translate-version av relevant ordväxling.
Welt Online: Resultatet av det så kallade CLOUD-experimentet, utforskande molnbildning, inväntas med stor spänning. Kan dessa resultat fortfarande vara viktiga för förståelsen av global klimatförändring?
Heuer: Detta handlar verkligen om att bättre förstå hur moln bildas. I naturen finns det många parametrar som inverkar -- inkluderat temperatur, luftfuktighet, föroreningar och även kosmisk strålning. I experimentet undersöker CLOUD kosmisk strålnings inverkan på molnbildning., användande strålning [det vill säga partiklar] utsända från acceleratorn. Och i experimentets kammare kan man under kontrollerade villkor studera hur bildandet av droppar beror på strålningen och vissa ämnen. Resultatet kommer snart att publiceras. Jag har bett kollegorna att presentera resultaten tydligt, men utan att tolka dem. Det skulle leda direkt in på den högst politiska arena debatten om klimatförändring är. Man ska ha klart för sig att kosmisk strålning endast är en av många parametrar.
3) Det en gång lysande CERN-laboratoriet upphör att vara ett sant vetenskapligt institut när dess generaldirektör förbjuder sina fysiker och besökande forskare att dra de uppenbara vetenskapliga slutsatserna från deras resultat.
I torsdags publicerade Henrik Svensmark en studie som bekräftar hans teori om hur kondensationskärnor skapas vid joniserande strålning, de resultat man får i CLOUD. Detta informerade Nigel Calder om i fredags och i lördags, och bloggades även av Anthony Watts och, igår, Ingemar Nordin
Aarhus universitet om experimentet här.
Fick nys om detta efter att ha fått syn på följande föreläsning med Jasper Kirkby, "The Cloud Experiment at CERN", som hölls 23 mars på IRMACS Centre vid Simon Fraser University i Kanada.
Föreläsningens abstract:
"Understanding the causes of climate change is one of the most important challenges facing science today. The Intergovernmental Panel on Climate Change attributes more than 90% of the observed warming during the last century to anthropogenic causes, especially the increase in atmospheric carbon dioxide from fossil fuels. However, during the last ten thousand years since the end of the last ice age, and prior to industrialisation, the climate has frequently changed on 100-year time scales by amounts comparable to the current warming. At present there is no established mechanism to explain these natural climate changes, but associations are frequently found with solar variability, which is recorded in archives that measure past variations of cosmic ray intensity. This raises the intriguing question of whether cosmic rays may directly affect the climate. This talk presents an overview of the palaeoclimatic evidence for solar/cosmic ray forcing of the climate, and the initial results from the CLOUD experiment at CERN which is investigating and quantifying the physical mechanisms that may link cosmic rays with aerosols, clouds and climate."
Samtidigt som Svensmarks teori bekräftats har ett forskningsresultat jag tidigare nämnt, t ex här, där solforskare visar att solaktivitet (via kosmisk strålnings påverkan på moln) står för cirka 40 procent av temperaturförändring även visats av en fysiker och f d ordförande i indiska rymdstyrelsen, professor U R Rao.
Ur The Hindu:
[...] U.R. Rao, has calculated that cosmic rays — which, unlike carbon emissions, cannot be controlled by human activity — have a much larger impact on climate change than The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) claims.
In fact, the contribution of decreasing cosmic ray activity to climate change is almost 40 per cent, argues Dr. Rao in a paper which has been accepted for publication in Current Science, the preeminent Indian science journal. The IPCC model, on the other hand, says that the contribution of carbon emissions is over 90 per cent.
[...]
When Mr. Ramesh sent Dr. Rao's paper to Dr. Pachauri, he replied that the next IPCC report was paying special attention to the impact of cloud cover on global warming. The Minister expressed hope that Dr. Rao's findings would be seriously studied by climate researchers.
“There is a groupthink in climate science today. Anyone who raises alternative climate theories is immediately branded as a climate atheist in an atmosphere of climate evangelists,” he said. “Climate science is incredibly more complex than [developed countries] negotiators make it out to be…
[...]
According to the latest report by the IPCC, all human activity, including carbon dioxide emissions, contribute 1.6 watts/sq.m to global warming, while other factors such as solar irradiance contribute just 0.12 watts/sq.m.
However, Dr. Rao's paper calculates that the effect of cosmic rays contributes 1.1 watts/sq.m, taking the total contribution of non-human activity factors to 1.22 watts/sq.m.
This means that increased carbon dioxide emissions in the atmosphere are not as significant as the IPCC claims. Of the total observed global warming of 0.75 degrees Celsius, only 0.42 degrees would be caused by increased carbon dioxide. The rest would be caused by the long term decrease in primary cosmic ray intensity and its effect on low level cloud cover.
Gott Nytt År!
Den information jag har om denna 30 minuters föreläsning med Henrik Svensmark är att den ska ha hållits i samband med COP15. Ungefär halvägs in i föreläsningen tar han upp de övertygande resultaten från sin senaste studie.
(HT: KitmanTV)
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, klimat, klimatforskning, klimatförändring, solen, solaktivitet, kosmisk strålning, solaktivitet, moln, kosmoklimatologi, cosmoclimatology, Henrik Svensmark
En tankeväckande episod i vetenskapsdokumentären The Cloud Mystery.
Här är filmen The Cloud Mystery. På dess hemsida kan DVD beställas för obruten visning i större bildformat.
Youtube
Klimat i media: SvD, SDS, GP
Andra bloggar om: miljö, forskning, vetenskap, klimat, klimatforskning, klimatförändring, solen, solfläckar, sunspots, solaktivitet, moln, kosmoklimatologi, cosmoclimatology, Eigil Friis-Christensen, Henrik Svensmark, Nir Shaviv
Se och sprid gärna dessa klipp av MagicJava.
Part I: Quantum Physics
Part II: Plasma Physics
Part III: Clouds
Part IV: CO2 Global Warming
Part V: Cosmoclimatology
Klimat i media: MA, HD
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, klimatforskning, solen, moln, kosmisk strålning, kosmoklimatologi, cosmoclimatology, Henrik Svensmark
Klimatsvammel och Lobos Motls The Reference Frame tar upp CLOUD. CERN-experimentet som ska testa Svensmarks teori om kosmisk strålnings påverkan på molnbildning.
Filmklippet i Lubos Motls post:
Länk
Tillbakalänkning: SvD
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, klimatforskning, CERN, CLOUD, moln, molnbildning, kosmisk strålning, kosmoklimatologi, Henrik Svensmark
Översatte Henrik Svensmarks artikel i Jyllandsposten. (HT: WUWT, The Climate Scam)
Medan solen sover
Den globala uppvärmningen har faktiskt stannat och avkylning har så smått inletts. Ingen klimatmodell har förutspått en avkylning av jorden - tvärtom. Detta betyder att projektioner av framtida klimat är opålitliga, skriver Henrik Svensmark.
Den stjärna som håller oss vid liv har de senaste två åren varit nästan utan solfläckar, som är det vanliga tecknet på solens magnetiska aktivitet.
Förra veckan rapporterade vetenskapsteamet bakom satelliten SOHO (Solar and Heliospheric Observatory) att "antalet solfläcksfria dagar antyder att solen är på väg mot sin lägsta aktivitet på cirka 100 år". Allt tyder på att solen är på väg in i ett dvalliknande tillstånd, och den självklara frågan om det har någon betydelse för oss på jorden.
Om du frågar den internationella klimatpanelen IPCC, som representerar nuvarande konsensus i klimatfrågor, är svaret ett lugnande "ingenting". Men historien och den senaste forskningen indikerar att det uppenbart är helt fel. Låt oss titta närmare på varför.
Solens aktivitet har alltid varierat. Omkring år 1000 hade vi en period med mycket hög solaktivitet, vilket sammanföll med medeltidens värmeperiod. Det var en tid då frost i maj var ett nästan okänt fenomen samt av stor betydelse för en god skörd. Vikingarna bosatte sig på Grönland och utforskade Nordamerikas kust. På det hela taget var det en tid av framsteg. Exempelvis fördubblades Kinas befolkning denna period.
Men efter cirka år 1300 föll solaktiviteten, världen började bli kallare, och det blev början på den period vi nu kallar den lilla istiden. Under denna kalla period försvann vikingarnas alla bosättningar på Grönland. Svenskarna överraskade Danmark genom att marschera över isen, och i London frös Themsen upprepade gånger. Men mera allvarligt var de långa perioder av missväxt, vilket resulterade i en dåligt närd befolkning, som på grund av sjukdom och svält minskade med omkring 30 procent i Europa.
Det är viktigt att påpeka att den lilla istiden var en global händelse. Det upphörde sena 1800-talet och följdes av ökad solaktivitet. Under de senaste 50 åren solaktiviteten har varit den högsta sedan den medeltida värmeperioden för 1000 år sedan. Och nu verkar det som om solen skiftar igen, och är på väg mot vad solforskarna kallar ett "grand minimum" som vi såg under den lilla istiden.
Sambandet mellan solens aktivitet och klimatet genom tiderna har försökt bortförklaras som en tillfällighet. Men det visar det sig att nästan oberoende av vilken period man undersöker, alltså inte bara de senaste 1000 åren, finns det ett samband. Solens aktivitet har upprepade gånger över senaste 10 000 år svängt mellan hög och låg. Solen har faktiskt under senaste 10 000 år varit i ett tillstånd av dvala cirka 17 procent av tiden med en avkylning av jorden som resultat.
Man kan förundras över att internationella klimatpanelen IPCC inte menar att solens förändrade aktivitet har någon betydelse för klimatet, men orsaken är att man endast tar med förändringar i solens utstrålning.
Enbart utstrålning hade varit det enklaste sätt för solen att ändra klimatet med. Lite som att skruva upp och ned ljusstyrkan på en glödlampa.
Satellitmätningar av solens utstrålning har visat att variationerna är för små för att orsaka klimatförändringar, men därmed har man kommit att blunda för en annat mer effektivt sätt på vilket solen förmår att påverka jordens klimat. År 1996 upptäckte vi en överraskande påverkan från solen - dess betydelse för jordens molntäcke. Högenergetiska partiklar accelererande från exploderade stjärnor, den kosmisk strålningen, hjälper till att bilda moln.
När solen är aktiv skyddar dess magnetfält oss bättre mot kosmisk strålar från rymden, innan de når vår planet, och genom att reglera jordens molntäcke kan solen skruva upp och ned temperaturen. Med hög solaktivitet fås färre moln, och jorden blir varmare. Låg solaktivitet skyddar sämre mot kosmisk strålning, och det resulterar i ökad molnighet och därmed en avkylning. Eftersom solens magnetism har fördubblat sin styrka under 1900-talet, kan denna naturliga mekanism vara orsak till en stor del av den globala uppvärmningen under denna period.
Det är också förklaringen till varför de flesta klimatforskare försöker ignorera denna möjlighet. Den utmanar nämligen föreställningen att 1900-talets temperaturökning huvudsakligen ska skyllas på människans utsläpp av CO2. Om solen har orsakat en stor del av uppvärmningen under 1900-talet innebär det nödvändigtvis att bidraget från CO2 måste vara mindre.
Ända sedan vår teori lades fram 1996 har den fått genomgå en mycket skarp kritik, vilket är normalt i vetenskap.
Först sades man att ett samband mellan moln och solens aktivitet inte kunde vara korrekt eftersom det inte fanns någon känd fysisk mekanism. Men under 2006, efter många års arbete, lyckades vi att genomföra experiment vid DTU Space, där vi demonstrerade existensen av en fysisk mekanism. Den kosmiska strålningen hjälper till att bilda aerosoler, som är frön vid molnbildning.
Sedan gick kritiken ut på att den mekanism vi funnit i laboratoriet inte kunde överleva i den verkliga atmosfären och därför var utan praktisk betydelse. Men den kritiken har vi just med eftertryck avvisat. Det visar sig att solen utför vad vi kan kalla naturliga experiment. Enorma utbrott på solen kan få den kosmiska strålningen på jorden för att plötsligt minska under några dagar. Dagarna efter dessa utbrottet minskar molntäcket med cirka 4 procent och innehållet av flytande vatten i molnen (droppar) minskar med nästan 7 procent. Det här är en mycket stor effekt. Faktiskt så stor att man skulle kunna säga att molnen på jorden har sitt ursprung i rymden.
Därför ser vi på solens magnetiska aktivitet med växande oro, eftersom den började att avta i mitten av 1990-talet.
Att solen kunde falla i sömn i en djup minimum antydde solforskare på ett möte i Kiruna i Sverige för två år sedan. Då Nigel Calder och jag uppdaterade vår bok "The Chilling Stars" skrev vi därför lite provocerande att "vi rekommenderar våra vänner att njuta av den globala uppvärmningen så länge den varar".
Den globala uppvärmningen har faktiskt stannat och en avkylning har så smått inletts. Förra veckan framförde Mojib Latif från universitetet i Kiel vid FN:s klimatkonferens i Genève att avkylningen möjligtvis fortsätter de närmaste 10 till 20 åren.
Hans förklaring var naturliga förändringar i Nordatlantens omlopp och inte i solaktiviteten. Men oavsett hur man väljer att tolka detta tränger sig de naturliga variationerna i klimatet alltmera på.
Ett resultat kan bli att solen själv visar sin betydelse för klimatet och därmed prövar teorierna om global uppvärmning. Ingen klimatmodell har förutspått en avkylning av jorden, tvärtom.
Detta innebär att prognoser för framtidens klimat är otillräkneliga. En prognos som säger att det är möjligt att det blir varmare eller kallare om 50 år är inte särskilt användbar, för vetenskapen är inte heller i stånd att förutsäga solaktivitet.
Så på många sätt står vi vid ett vägskäl. Den närmaste framtiden kommer att bli oerhört intressant, och jag tror att det är viktigt att medge att naturen är helt oberoende av vad vi människor tror om den. Kommer växthusteorin att överleva en betydande avkylning av jorden? Inte i dess nu dominerande form. Tyvärr kan framtidens klimatutmaningar bli något helt annat än växthusteorins förutsägelser, och kanske blir det åter populärt att undersöka solens påverkan på klimatet.
Professor Henrik Svensmark är föreståndare för Center for Sun-Climate Research på DTU Space. Hans bok "The Chilling Stars" finns också utgiven på danska som "Klima og Kosmos" (Gads Forlag, DK ISBN 9788712043508)
"The threat of a new ice age must now stand alongside nuclear war as a likely source of wholesale death and misery for mankind"
Fyllde i diagrammet nedan på mycket fri hand in data t o m juni. Det visar genomsnittligt antal solfläckar per månad och en av NOAA:s tidigare förutsägelser (i deras första prognoser antogs solcykel 24 starta 2006; grafik på det här):
NASA förutspådde nyligen max 90 solfläckar per månad i solcykel 24 om några år. Prognosen var som vanligt optimistiskt och förutsätter att solcykeln nu börjat rampa upp ...vilket den ju inte har.
Bland solforskare finns ofta antaganden om max grovt 40-50 solfläckar per månad i ett max omkring 2013. Enstaka bedömare har spekulerat i en solcykel närmast utan solfläckar. Det anses dock mycket spekulativt. Förr eller senare sätter solcykel 24 igång, men den är sen och ett par svagare solcykler säger forskarna att vi har att vänta. Men har inte inte solcykel 24 startat till årsskiftet tror jag att både djup i 1913 års minimum och längd i solcykeln som inledde Dalton minimmum tangeras eller passeras. Inte ens solforskarna förstår väl vad som händer, men spekulation om ett kraftigt utraget solminimum kommer såklart att öka vid inaktivitet.
Vi kan i alla händelser anta några svalare kommande decennier. Det tycks nu IPCC:s klimat-apologeter ha bestämt sig för att förklara med "naturliga variationer" och en studie (pdf) av matematikerna Kyle Swanson och Anastasios Tsonis i januari i år. (Nämnde den här.) De antar att CO2 står för temperaturuppgång i linje med dagens CO2-diskurs med förstärkt växthuseffekt.
Swanson och Tsonis angreppssätt och hypotes är såklart helt annorlunda än studie som nyligen visade att solen styr El Nino och La Nina (Meehl et al; info hos Watts, Marohasy och Anderson), men behöver för den skull inte vara helt fel. Påverkanfaktorer avvisas ju inte. Swanson/Tsonis kan ses som en signalteknisk förklaring till över tid begränsade svängningar ...och kanske något användbart när man vill kalla temperaturfall "naturlig variation"? En bias på tiondels grader i temperaturdata torde vara det IPCC, RealClimate m fl nu har kvar att utnyttja till max.
Denna höst/vinter bör förresten en just inledd El Nino påverka det vi i dagligt tal kallar klimat. Warwick Hughes argumenterar dock för att fenomenet denna gång blir svagt.
Politik
"Klimathotet", som aldrig har haft gott vetenskapligt stöd, kan jag svårligen se som annat än en politisk fråga. Att Real Climate nu nyttjar Swanson och Tsonis för att säga att uppvärmningen tagit paus till 2020, men att därefter uppvärmningen ("katastrofen" de sålt med hockeyklubbs-diagram och annat) tar än större fart, kan nog vara ett sätt att köpa tid. År 2020 är i avtal satt som delmål och i USA:s utsläppsrättssystem Waxman-Markey avses då tumskruvar dras åt ytterligare med nya tvång på företag.
Det är dock uppfinningar som möjliggjort framsteg i energieffektivitet och miljövänlighet, och hur mycket drivkraft till sådant slås i spillror när staten intervenerar näringsliv samt jämte andra detaljkrav kväser ekonomin genom restriktioner på energiförbrukning? Det torde rent av kunna betyda att expansion av energieffektiv verksamhet försvåras. Politiken är alltså inte bara fel ekonomiskt, utan även miljömässigt.
Här behöver väl knappast nämnas de problem detaljstyrning med biobränsle, vindkraft och eldrivna fordon varit samt har potential att bli. Försökte från andra stycket i denna kommentar förklara hur miljöpolitik med styrning i form av skatter är problematiskt.
Jag anser dock att det politiska är viktigt då en fri marknadsekonomi är ett av fundamenten i fria demokratiska samhällen. Socialisering av energi och näringsliv, som projekt för "grön energi" och "den gröna ekonomin" innebär, är det både sorgligt och kusligt att nu se bekännande ickesocialister förespråka och införa.
Argumentet att klimatpolitik ändå leder till något bra, där den minskning av fossilenergi som den antas ge behövs av fysiska och/eller ekonomiska skäl håller inte. Det är en på många sätt felaktig slutsats. Exempelvis är effekten av klimatpolitiken inte att vårt beroende av- respektive inkomster för arabvärlden minskar, om det nu är vad som önskas. Detta förklarar Stefan Fölster bra i boken Farväl till världsundergången. Men framför allt är reglering ett dåligt sätt att på sikt få saker effektivare. I ekonomisk forskning finns visst även kritik mot miljöskatter (argument lär bl a vara det jag nämner i ovan länkade kommentaren).
Såg kanske symptomatiskt en lite defaitistiskt Erixon uttala att han "tycker Alliansen gör rätt som inte går till frontalangrepp på socialismen i svenskt samhällsliv. Man har inte tillräckligt med politisk intelligens och ideologisk övertygelse för att vinna en sådan kamp."
Erixons jämförelse är reglerade England och Thatcher, men jag kan inte se att det i dagens framgångar för s a s goda intentioners regleringar är rätt att lämna walk-over för att man tvivlar på ens förmåga. Att lämna walk-over är ett säkert sätt att tappa mark och förlora på.
Om Svensmark på norska
Dagbladet har en ovanligt ambitiös artikel om Henrik Svensmark: Den indirekte forbindelse.
I Svensmarks teori styrs den mängd kosmisk strålning från exploderande supernovor som når jorden av solaktivitet. Den kosmiska strålningen styr i sin tur bildning av låga moln. (Se gärna poster under kategorin cosmoclimatology i menyn.)
Solfysikern Christoffer Karoff från Birmingham universitet intervjuas om Svensmarks senaste studie (nämnde jag här) vilken fokuserar på korta variationer. Han sammanfattar:
"DET ER ET UTROLIG STERKT RESULTAT, fordi beregningene viser at sola påvirker atmosfæren mye sterkere enn Svensmark og kollegaene hans hittil har trodd. Han viser at det skjedde noe markant i skydekket i løpet av få timer etter et stort solutbrudd. For eksempel medfører en 10 prosent endring i atmosfærens ionisering et 7 prosents fall i vannmengden i skydekket over havene. Artikkelen dokumenterer at den mekanismen som Svensmark fant eksperimentelt i laboratorieforsøk, også fungerer i den virkelige verden. Det er en tydlig årsakskjede."
Alldeles nyligen (17 juni) accepterades Svensmark, Bondo och Svensmarks studie Cosmic ray decreases affect atmospheric aerosols and clouds för publikation i Geophysical Research Letters. En draft återfinns här.
Abstract:
Close passages of coronal mass ejections from the sun are signaled at the Earth’s surface by Forbush decreases in cosmic ray counts. We find that low clouds contain less liquid water following Forbush decreases, and for the most influential events the liquid water in the oceanic atmosphere can diminish by as much as 7%. Cloud water content as gauged by the Special Sensor Microwave/Imager (SSM/I) reaches a minimum ¼7 days after the Forbush minimumin cosmic rays, and so does the fraction of low clouds seen by the Moderate Resolution Imaging Spectroradiometer (MODIS) and in the InternationalSammanfattning:
Satellite Cloud Climate Project (ISCCP). Parallel observations by the aerosol robotic network AERONET reveal falls in the relative abundance of fine aerosol particles which, in normal circumstances, could have evolved into cloud condensation nuclei. Thus a link between the sun, cosmic rays, aerosols, and liquid-water clouds appears to exist on a global scale.
Our results show global-scale evidence of conspicuous influences of solar variability on cloudiness and aerosols. Irrespective of the detailed mechanism, the loss of ions from the air during FDs reduces the cloud liquid water content over the oceans. So marked is the response to relatively small variations in the total ionization, we suspect that a large fraction of Earth's clouds could be controlled by ionization. Future work should estimate how large a volume of the Earth's atmosphere is involved in the ion process that leads to the changes seen in CCN and its importance for the Earth's radiation budget. From solar activity to cosmic ray ionization to aerosols and liquid-water clouds, a causal chain appears to operate on a global scale.
- Cold, snow tipped after twisters, hailMen de verkar få en tidig skidsäsong där nere.
- Bop kiwifruit orchardists assess hail damage
As Wolfgang Pauli famously said of a paper submitted by a colleague, “This isn't right. This isn't even wrong.”
The atmosphere is extremely complex in its behavior. Because of this, finding the correct explanation for the behavior we observe is complex as well. Virtually all scientists will agree that a doubling of the amount of carbon dioxide in the Earth's atmosphere should have some effect on the temperature of the Earth. But it is much less certain how or if we will recognize the effects of this increase. There are several reasons:+ First, the influence of a man-made doubling of the amount of carbon dioxide in the atmosphere is small compared to the Earth's natural cooling rate, on the order of only a percent.
+ Second, there is a much more important greenhouse gas than carbon dioxide, namely water vapor. Water vapor over the Earth is extremely variable, both in space and in time.
+ Third, the ways in which clouds and water vapor feed back and ultimately influence the temperature of the Earth are, at best, poorly understood.
+ Fourth, while the whole Earth is indeed in a state that scientists describe as "radiative equilibrium," where the incoming sunlight equals the outgoing infrared radiation to provide a roughly constant overall temperature, the surface is far from this radiative balance condition. Evaporation and convection processes in the atmosphere transport heat from the surface to the upper troposphere, where it can be much more efficiently radiated into space since it is above most of the greenhouse-trapping water vapor. So in short, it is this convective overturning of the atmosphere - poorly represented in computer models of global warming - that primarily determines the temperature distribution of the surface and upper troposphere, not radiation balance.
Russ Steele har på sin blogg några bra sammanfattande citat från Nir Shavivs presentation av en studie han gjort på solens påverkan på vår huvudsakligen av hav täckta planet.
De 11-åriga solcyklerna, som IPCC anger via TSI påverkar temperaturen med mellan 0.1 och 0.3 grader C, förefaller påverka havets temperatur där termisk expansion gör att detta kan avläss som havsnivå-variation. (David Archibald nämnde nyligen detta här och Steve McIntyre påpekade detta när Holgates data släpptes 2007.) Men denna påverkan är inte möjlig endast från några promilles ändring av TSI, och IPCC vill jag minnas förklarar detta med (dogmen) förstärkande återkoppling via vattenånga.
Ett par stycken av Shaviv:
"It turns out that there are three different types of data sets from which the ocean heat content can derived. The first data is is that of direct measurements using buoys. The second is the ocean surface temperature, while the third is that of the tide gauge record which reveals the thermal expansion of the oceans. [...]
[...]
...the beautiful thing is that within the errors in the data sets (and estimate for the systematics), all three sets give consistently the same answer, that a large heat flux periodically enters and leaves the oceans with the solar cycle, and this heat flux is about 6 to 8 times larger than can be expected from changes in the solar irradiance only. This implies that an amplification mechanism necessarily exists. Interestingly, the size is consistent with what would be expected from the observed low altitude cloud cover variations."
"So what does it mean?
First, it means that the IPCC cannot ignore anymore the fact that the sun has a large climatic effect on climate. Of course, there was plenty of evidence before, so I don't expect this result to make any difference! [...]"
"The sun is quiet" är ett numera slitet uttryck bland solforskarna. Sent 2006 trodde väl de flesta att solcykel 24 skulle starta inom något år, men...
Lika tyst som solen verkar svenska medier vara när det gäller att beskriva denna inaktivitet. Att detta beror på feghet visavi en usel och falsifierad hypotes som förvandlats till politik, nämligen den som säger att CO2 styr klimatet, är väl ingen vild gissning. Den inaktiva solen anges i såväl historieböcker som uppslagsverk vara orsaken till det mycket kalla klimatet under den s k lilla istiden. Har idag denna sentens av Georg Orwell relevans?
During times of universal deceit, telling the truth becomes a revolutionary act.
When there are lots of sunspots there are fewer clouds on Earth. When all the sunspots disappear, Earth gets cloudy – lowering temperatures.
The last time this happened, from about 1645 to 1715, in the middle of what is referred to as the Little Ice Age, thousands perished in a succession of harsh winters.
Mr Norton, a development engineer, of Thirsk Drive, North Hykeham, said that it appeared history may be repeating itself.
"The Sun has had very few spots visible for over two years now and there was a period in the Little Ice Age when there were few sunspots for decades and it was unusually cold in the UK," he said.
"Some astronomers have been predicting for many years that this next cycle will only be about two thirds as active as the previous one, then the Sun will go quiet again for a few decades.
Haaretz hade häromdan en artikel om astrofysikern Nir Shaviv. Innehåller bl a några personliga detaljer samt om hur Shaviv av forskarkollegor motarbetades politiskt, men en del fakta nämns även för den vetgirige.
De argument Shavivs kritiker har finner jag närmast irriterande svaga. T ex hänvisande till att IPCC:s modeller utesluter naturliga faktorer som orsak till det sena 1900-talets temperaturhöjning, eller ett felaktigt påstående att det aldrig varit varmare på jorden än under sent 1900-tal.
Artikeln.
(HT: CO2 Sceptics; Bild: The Cloud Mystery.)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning: DN
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, kosmoklimatologi, kosmisk strålning, klimatförändring, klimatförändringar, växthuseffekten, Nir Shaviv
Vetenskapsbloggen Daily Galaxy nämner i dag Henrik Svensmarks och Nigel Calders bok från 2007, The Chilling Stars.
Some climate change experts have dismissed the claims as "tenuous". But there is a growing number of scientists who believe that the effect may be genuine.
Space Daily nämnde i veckan en studie av danska geofysiker, Mads Faurschou Knudsen och Peter Riisager, som visar att förändringar i jordens magnetfält samvarierat med temperatur och nederbörd: The earth's magnetic field impacts climate: Danish study
Mads Faurschou Knudsen:
"If changes in the magnetic field, which occur independently of the earth's climate, can be linked to changes in precipitation, then it can only be explained through the magnetic field's blocking of the cosmetic rays"
...with the aid of results from the ESA-NASA solar spacecraft Ulysses, Mike Lockwood of the Rutherford Appleton Laboratory (UK) recently deduced that the magnetic field carried by the solar wind has doubled in strength since 1900.
And the climatic record from weather satellites, showing changes in the Earth's cloud cover, suggests that cloud formation is affected by cosmic rays arriving from the Galaxy. When the Sun is most active, there are fewer cosmic rays and fewer clouds. Henrik Svensmark of the Danish Space Research Institute will present new results on that apparent link."
Lättläst
Artikeln Sunspots spell end of climate myth, av Bryan Leyland. Bra översiktlig genomgång av situationen i stort (inleds med lite nya zeeländsk politik).
(Uppdaterar eventuellt senare med fler artiklar.)
Kosmoklimatologi
Hos Jennifer Marohasy: Cosmic Rays, Clouds and Climate (Part 2)
I inlägget finns framför allt länk till en rapport från i våras, Cosmic Rays and Climate (pdf), av Jasper Kirkby. Kirkby leder (och vill jag minnas tog initiativ till) CLOUDS -- det experiment vid CERN som ska utredda kopplingen mellan kosmisk strålning och moln som Henrik Svensmark fann i ett enklare experiment, SKY.
-
För detta område kan allmänt rekommenderas lättlästa The Chilling Stars, översatt till svenska i De kylande stjärnorna, liksom denna film. Svensmarks dokument om kosmoklimatologin här.
Apropå kritiken från Sloan och Wolfendale, mot korrelation mellan kosmisk strålning och moln (vilken dock Palle redovisat i The possible connection between ionization in the atmosphere by cosmic rays and low level clouds (pdf) samt i en rapport jag refererade i detta inlägg) fick jag precis se att Tom Moriarty pedagogiskt har visat hur Sloan och Wolfendale genom att endast räkna på 26 procent av molndata får ett svagt samband.
Nytt i blogglistan
Bloggen Climate Research News. En som det verkar ypperlig blogg som jag nu snart tänker ögna mig igenom!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning: SvD; Bokrecension.se
Andra bloggar om: politik, vetenskap, klimat, klimatet, solen, kosmoklimatologi, cosmoclimatologi, klimatförändring, klimatförändringar, växthuseffekten, Henrik Svensmark
I Vetandets Värld i går intervjuades Henrik Svensmark. Programinfo och 18:e juni i Vetandets Världs ljudfilsarkiv. (Uppdat: Endast 30-dagarsarkiv.)Har inte lyssnat på det än. Återkommer eventuellt med kommentarer.
Danne Nordling har kommenterat i en post för diskussion. (Jag har nämnt Svensmarks teori under etiketten cosmoclimatology, här på denna och på min andra blogg.)
Tips: Filmklipp om Svensmarks forskning finns i denna post, och även info om Nigel Calders och Svenmarks bok.
------
Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, klimatforskning, Henrik Svensmark, solen
Climategate -- The Crutape Letters, by Steven Mosher and Thomas W. Fuller. The Climategate scandal covered from beginning to end. Info.
The Deniers
. Forskare i världsklass tillbakavisar hysterin om global uppvärmning. Av Lawrence Solomon, kolumnist på National Post.
