Sol och klimat -- workshop samt lite annat

Bloggen Solar Science skriver om en "international workshop on sun's influence", den 1-6 juni. Den arrangeras av bl a NASA och Montana State University och har getts namnet "Global Climate Change: Is the Sun to blame?". Ledare för inom området prestigefulla institut kommer att delta, liksom en medförfattare av IPCC:s vetenskapliga rapporter.

John på Solar Science skriver: "Of course, some climate modellers think that this conference would be a waste of time". Frågan är dock om de kommer att ha en öppen diskussion om påverkan via kosmisk strålning och moln (kosmoklimatologi) eller om solens roll -- som så ofta skett senaste åren -- kommer att marginaliseras? Att samlingen äger rum, trots att IPCC marginaliserat solens klimatpåverkan samt tillbakavisat kosmoklimatologin, kan möjligen bero på ett tryck från solforskare (se "Solen just nu" nedan). Är diskussionen öppen för många synsätt lär den kunna bli en givande. Dock lär beträffande samlingens fråga "Is the sun to blame?" nog medierna mest ta fasta på nekande svar.

MSU skriver i alla fall detta:

"Understanding how variations in its magnetic and radiative output influence our climate and space environment is the primary focus of this workshop. Achieving this understanding is [...] essential towards distinguishing the natural and man-made causes of global climate change."

Solen just nu

Det skrivs just nu en del om att solen är inaktiv. Vi börjar närma oss halvårsskiftet 2008, och solcykel 24, som av de flesta förväntades starta i mitten av 2007, har ännu inte startat på allvar. Endast ett par mycket små solfläckar med SC24-polaritet har noterats. Om SC24 kommer igång under årets andra halvår kan vi nog enligt NASA:s prognos (Watts om prognoser) få en lika stark solcykel som nummer 23, men de flesta solforskare tycks anse att vi går mot ett betydande solaktivitets-minimum, där vissa t o m anser vi riskerar ett nytt Maunder Minimum. Ett sådant skulle innebära att en stor del av detta århundrade blir kallare än normalt, med betydande hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser. Att en klimateffekt från solminimum funnits, såsom på 1600-talet, är inte omstritt. I Wikipedia anges effekten för både Maunder- och Dalton Minimum. (Solcykel 23 är nu den längsta sedan sent 1800-tal, vilket då ledde till Dalton Minimum.)


Forskarna om solen

Lockwood och Fröhlich hävdade ju nyligen att solen de senaste 20 åren upphört att påverka klimatet, där man dock inte ifrågasatte att solen innan dess haft stor betydelse. Att man drog långtgående slutsatser för två decennier där solen vände från aktivitets-max, man svårligen kunde bedöma en rekordstark El Nino samt mätte kovarians i det närmaste på årlig basis utan tillbörlig hänsyn till klimatets tröghet är ju sådant som påpekats. Men medierna var tyvärr lika tysta om dessa tveksamheter som de var högljudda om att rapporten var ett dråpslag för kritik mot CO2 som dominerande klimatpåverkande faktor. Lockwood/Fröhlich redovisade (PDF-fil) ett omvänt samband mellan sol och global medeltemperatur, men bl a Warwick Hughes hittade en avgörande brist som tillsammans med andras invändningar länkas här.

Real Climates kritik av kosmoklimatologi och Nir Shavivs svar på denna ska väl också nämnas.

Intressant var förresten att en forskare på CERN, Jasper Kirkby, härom veckan skrev om den möjliga kopplingen mellan kosmisk strålning och klimatet. Läs artikeln här. Kirkby nämner bl a att teorin kan finna stöd såväl av observationer på daglig basis som i paleologiskt observerade klimatvariationer under nuvarande interglaciära period liksom för klimatförhållanden under 100-tals miljoner år. De senare brukar f ö benämnas hothouse och icehouse, då vårt solsystem antingen befunnit sig mellan eller inne i Vintergatans spiralarmar. Forskarna på CERN verkar vara optimistiska beträffande Svensmarks CLOUD-experiment. (Här är förresten en TV-film om Svensmarks forskning.)

Mer om kosmoklimatologi finns i sista styckets länkar i denna post. Ett forskningsresultat i enlighet med teorin är även detta, där professorerna Lars Franzens och Roger Cropps förra året fann att kosmiskt stoft i torvmossar samvarierat med klimatet.

Det finns givetvis även forskning som var visar starka samband i var för sig de olika leden solaktivitet och kosmisk strålning, kosmisk strålning och moln respektive moln och klimat. Det tar jag gärna upp nån annan gång -- kanske jämte Sloans kritik av Svensmark -- om intresse finns.


Andra klimatfaktorer

Men vi ska förstås inte glömma att en viss men tydlig samvariation mellan Atlantic Multidecadal Oscillation (AMO) och temperatur har funnits. Diagram från Don Easterbrook, där fortsatt uppvärmning över tid tycks antas, från en Watts-post:



Någon tydlig samvariation mellan CO2 och klimat fanns dock knappast under det senaste seklet, då temperaturen sjönk mellan 1945 och 1975 samt även sjunkit sedan några år tillbaka.

Slutligen kan nämnas den förmodat kraftigt självförstärkande effekten från inlandsisens albedo, när jorden gick in i respektive ut ur de senaste årmiljonernas istider. Omslagen beroende av Milankovitch-cykeln.

-

Här nämnda faktorer är sådana med empiriskt visad verkan som dock är av lite olika karaktär, kanske även beroende av rådande betingelser. Vilken är t ex skillnadem mellan effekten från direkta solstrålning och indirekt styrning via kosmisk strålning och moln? Vore kul om nämnda arrangemang, trots att IPCC är involverade, kunde bena ut den frågan på ett i hög grad öppet sätt.


----------

Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, solen, solaktivitet, Kosmoklimatologi, Cosmoclimatologi, klimatförändring, klimatförändringar, växthuseffekten, Maunder Minimum, Dalton Minimum