Små lätta moln på Monets himmel...

Såg just en essä av Peter Englund, "Drömmen om den blå himlen...", från 2005 och som handlar om människors syn på och ideal beträffande naturen. Ett stycke handlade om moln i konsten:

"Det går att spåra denna förändrade inställning till den blå himlen i företeelser som landskapsmåleriet och attityderna till bad. Klimatologer har nämligen studerat landskapsmålningar från 1550 och framåt, och det visar sig att himlarna bara blir blåare och blåare. Under den äldsta perioden är den avmålade himlen i genomsnitt täckt till 80%, detta minskar till ungefär 75% under tidigt artonhundratal för att under 1900-talet falla ända ned till runt 55%. Till del handlar det om ett förbättrat klimat, men till del helt visst en förändrad föreställning om vad som utgör ett vackert landskap."

Detta är i linje med en studie av Hans Neuberger, som enligt Singer/Avery i boken Unstoppable Global Warming...

"...studied the clouds shown in more than 6000 paintings done between 1400 and 1967. His statistical analysis shows a slow increase in cloudiness between the beginning of the fifteenth and mid-sixteenth centuries. Low clouds (a strong climate cooling factor) increase after 1550; and then decline again after 1850. Artists in the eighteenth and nineteenth centuries regularly painted 50 to 75 percent cloud cover in their summer scenes."

Rätta gärna fel i resonemang och räkning nedan.

Låt oss som Englund anta att målningarna till en nämnvärd del återger "förbättrat klimat". Tavlornas molntäcke minskade alltså ca 25 procentenheter. Betydelse av sådant som vinkel gentemot avbilade moln och molntyp finns nog, men låt oss gissa att cirka halva s a s minskning i konsten var förändrat molntäcke. Säg 13 procent.

Låt oss vidare anta en mera neutral återkoppling på temperaturpåverkan än vad av IPCC antagna klimatmodeller visar. Det enligt bl a beräkningar på effekten efter Pinatubos utbrott [2], senare års satellitdata för moln och vattenånga samt den förbättrade energibalansekvationen Stephen E. Schwartz påvisat. Det borde grovt innebära en känslighet på mellan 0.1 och 0.3 grader C per W/m2. Spencer anger drygt 0.1 grader C per W/m2, medan siffror jag sett IPCC ange är bl a 0.5 och 0.8 grader C per W/m2. (Tabell med känslighetsangivelser i referens [3].)

Vidare: Palle et al (2003) uppmätte en förändring i molntäcke mellan 1994/1994 och 2001 på 5 procent, som innebar en albedoförändring på 2 procent, eller 2.7 W/m2 (+-1.4 W/m2) [1]. Alltså mer än de 2.4 W/m2 som IPCC menar att CO2 bidragit med sedan 1850, motsvarar i storlek påverkan från Pinatubo samt räcker, med Spencers känslighetsangivelse, för att förklara temperaturskifte uppåt med cirka 0.3 grader mellan 1993/1994 och 2001. (Vore IPCC:s klimatkänslighet riktig borde en betydande kompenserande temperatursänkande faktor finnas.)

Och slutligen: En minskning i molntäcke mellan lilla istiden och 1900-talet med utifrån konsten gissade 13 procent bör med Spencers känslighetsgrad motsvara cirka 0.8 grader C. Det är i storleksordning den förändring i global medeltemperatur som Loehles temperaturrekonstruktion visar.


(Om Loehles temperatur-rekonstruktion på Climate Audit och World Climate Report.)


Referenser.
[1] Palle et al: "The Earthshine Project: update on photometric and spectroscopic measurements", Advances in Space Research Vol 34, No. 2, pp. 288-292. (PDF)
[2] Bellamys blogg: Spencer: A Sensitive Matter.
[3] Friends of Science: Climate Change Science.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning: SvD; SvD; SvD; MiljöAktuellt; Sydsvenskan;
Andra bloggar om: vetenskap, CO2, koldioxid, klimat, klimatet, klimatförändring, klimatförändringar, klimatmodeller, växthuseffekten, konst, moln