Delingpole: The biggest bill in history of mankind

James Delingpole, med dessa spalter i Telegraph tycks begripa vad detta handlar om.

Länk



Köpenhamns-funderingar

Låt mig upprepa vad jag nämnde igår, nämligen att de summor man talar om att årligen överföra från den rika till den fattiga världen -- vilket ev. inte Kina och Indien motsätter sig -- motsvarar kanske 0.3 procent av världens BNP, vilket kan låta lite. Men då en minoritet av länderna blir givare lär länder i västvärlden få ge någon procent av BNP. Avtalsförslag ska även säga att minst lika mycket ska läggas på åtgärder för att minska koldioxidutsläpp i hemlandet. Med de förslag på summor som finns lär vi i väst få lägga all eventuell tillväxt (minst ett par procent av BNP) och -- då vi inte haft någon större tillväxt senaste decennier -- kanske mer därtill på klimatpolitik.

Detta i linje med omhuldade dussinekonomen Nicholas Stern.

Frågan är hur mycket tillväxt som blir kvar när detta implementerats. Se gärna i denna post och dess info-länk vad grön politik betytt för Spanien; ekonomisk katastrof.

Inrättande av global styrelse med uppgift att kontrollera handel avseende koldioxidåtgång vid produktion (befaras trigga handelskrig) och utsläppsrättshandel, samt att döma vid tvister kring dessa regleringar är givetvis också vansinne. Dessa åtgärder har vi även sett är ineffektiva för att minska fossilenergi. Men numera tycks ju slagord och symbolik vara allt, där en regleringshungrig vänster vädrar byte.

Det i Köpenhamn man kanske kunde gilla är räddande av skog, men brukar stora FN-projekt fungera och vore det inte bättre att minska på bioenergiprojekt som utlöser skogsskövling? Allmänt ses inte urskog som en koldioxidsänka och lär således knappast skyddas med klimatpolitik.

-

Vad vetenskap beträffar är forskares framgångar -- bl a Svensmark, men även andra -- avseende solaktivitet och kosmisk strålning intressant. Vi ser i nutida och historiska data att koldioxid är en mycket marginell faktor i jämförelse med såväl cykliska mönster i havsströmmar som förändring i solaktivitet (dessa samvarierar). Sherwood, Keith and Craig Idso avslutar en artikel om detta med en vädjan om att inkludera kända fenomen i klimatmodellerna samt orden "all plans to drastically reduce anthropogenic CO2 emissions should be put on hold until this important work can be completed". Apropå denna text, med en intressant teori om förlopp i atmosfären, såg vi på 90-talet hur låga moln minskade globalt med flera procent samtidigt med rekordhög magnetisk solaktivitet, vilket med råge förklarar temperaturökningen under perioden.

Förefaller rimligt att inte äventyra ekonomin på något som knappt påverkar oss men av Climategate-gänget och IPCC med en empiriskt falsfierad hypotes om förstärkning sålts som jordens undergång.


Klimat i media: KB, SDS, AB, MA, VG1, VG2, Politiken, KB
Andra bloggar om: samhälle, miljö, miljöpolitik, ekonomi, klimat, klimatet, klimatpolitik, Köpenhamn