Ekonomiprofessor om klimatpolitik

I denna artikel i norska E24! tar ekonomiprofessor Rognvaldur Hannesson upp sådant jag berörde häromdan.

Först påpekas bl a att fossilförbrukning vid cementproduktion globalt ökat kraftigt och stabilt (mer än 10-dubblats förra seklet) förutom några små hack under 30-talets ekonomiska kris samt andra världskriget. Det, menar Hannesson, visar att ekonomiska kriser och världskrig är vad som åstadkommer minskad fossilförbrukning. Politikernas ansträngningar för att lösa den ekonomiska krisen motverkade således klimatmålen. Han fortsätter:

"Det är en illusion att tro att en stabilisering av koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären inte kommer att gå ut över ekonomisk tillväxt och höjd levnadsstandard. Enligt Sternrapporten kan jorden att absorbera 20 procent av utsläppen på nivån år 2000. Detta innebär att utsläppen måste minskas med 80 procent jämfört med vad de var det året och än mer jämfört med de senaste åren.

De som hävdar att utsläppen av växthusgaser kan minskas med 80 procent utan att föra oss årtionden tillbaka i levnadsstandard är antingen okunniga eller talar mot bättre vetande. Om de inbillar sig att fossila bränslen alldeles enkelt kan ersättas med förnybar energi borde de orientera sig lite i världens energistatistik.

Under 2008 kom nästan 90 procent av världens förbrukning av primärenergi från fossila bränslen, resten från vattenkraft och kärnkraft.

Kan det vara sol- och vindkraften, som många är så upptagna av? Enligt International Energy Agency står förnybara energikällor utom vattenkraft för cirka 1 procent av världens produktion av primärenergi. Det är en droppe i havet. För all del: de växer snabbt, men även om de gör det kommer de inte att betyda mycket inom en överskådlig framtid.

Tills vidare får vi således räkna med att få det mesta av vår energi från fossila bränslen, om vi inte önskar att gå flera årtionden tillbaka och säga adjö till fortsatt ekonomisk utveckling i världens fattiga länder."

Hannesson påpekar att länder som bl a Indien och Kina de senaste årtiondena lyft sig ur fattigdom samtidigt som världsekonomin expanderat och utsläppen ökat i rekordtakt, men att en temperaturökning är mycket osäker.

"Konsekvenserna av ett varmare klimat är också högst osäkra. På vissa ställen på jorden kommer det att bli torrare och svårare att odla grödor, frukt eller vad det nu kan vara, medan andra platser kommer att få längre växtsäsong och tillräckligt med regn så att nya områden kan användas för att ersätta de som inte längre kan användas. Vad summan av dessa förändringar är vet vi rätt lite om."

Några stycken ned avslutas artikeln:

"Två grader eller inte, skulle man göra de utsläppsnedskärningar som krävs för att stabilisera koncentrationen växthusgaser skulle det med säkerhet innebära en drastisk nedgång i levnadsstandard i världens rika länder och fortsatt fattigdom i de fattiga. Vinsten är mycket osäker, och kan kanske rädda världen från något som liknar en katastrof men kan också vara försumbar.

En sak är dock säker; väljarna i världens demokratiska länder kommer aldrig att acceptera det, och ledarna i världens fattigaste länder, demokratier eller inte, kommer inte heller att göra det. Det kanske är klokt av norska politiker att gå med i vad som tycks vara tidens mode, men samtidigt borde de se till att införa minsta möjliga begränsningar här hemma."

Att följa dagens mode i form av klimatpolitik är såklart inte bra, men rådet om minimal utsläppsbegränsning var bra. Vi i utvecklade ekonomier har inte på länge ökat per capita-utsläpp, men utan klimatpolitik haft viss minskning, och kan klara minimal begränsing. Men mer fossil energi för fattiga länder ett måste, såväl ekonomiskt som miljömässigt, där cancerogena partiklar från dagens bränslen även ges ökad roll för uppvärmning.


(Bild från bloggen Weinbergs nedtegnelser)
Relaterat i media: SvD, SvD, Politiken, Politiken, Dagbladet, Dagen, DN, Expressen
Andra bloggar om: samhälle, politik, världen, energi, klimat, klimatpolitik, ekonomi, utveckling