En metod för att få igenom radikalast möjliga klimatpolitik tycks vara att ha så radikala argument som möjligt. Alltså överdrivs, "tänjs på sanningen" och kanske rent av ljugs det. På så sätt verkar man söka skrämma politiker att rösta för den mest radikala (reglerande) politiken.
Björn Lomborg nämner i en Wall Street Journal-intervju (se nedan) ett exempel på överdrift i ett Köpenhamnsmöte förberedande avtalet som skrivs i december. (Nämnde f ö här ett viktigt men alarmistiskt Köpenhamnsdokument av sådana med tveksam klimatforskarkompetens.)
Johan Rockström, som var talare på Köpenhamnskonferensen, kritiserar nu EU för att inte skära ned koldioxidutsläppen med hela 80-90 procent till år 2050, där han hävdar att det finns ett vetenskapligt grundat tvågradersmål som kräver det.
Tvågradersmålet tycks sedan några år ha dykt upp- och använts i klimatpolitisk diskussion (dvs diskussionen om reglering av allt möjligt). Det tycks dels bygga på svåra negativa effekter av värmen och dels på att en självgående process startar om temperaturen ökar med mer än 2 grader C. Det lär dock inte ha stöd i paleontologi och knappast heller i IPCC:s rapporter och modeller. Att det finns ett tvågradersmål som forskarna enats om avvisar bl a professor Mike Hulme, klimatforskare som var moderator på Köpenhamnskonferensen. T ex här:
"[An] advertising campaign from Christian Aid ... say: 'Scientists have agreed that the earth must not exceed an average temperature rise of two degrees Celsius. Otherwise catastrophic climate change will be unavoidable.'
Have scientists agreed on that? Is that actually the role of scientists to agree what is dangerous and what is not? Zero degrees of global warming is dangerous for hundreds of millions, if not billions of people on this planet that ... climate is dangerous, little or no climate change. To say that two degrees of warming is dangerous is actually rather insulting to the many hundreds of millions or billions of people who find climate risks not manageable at the moment. Two degrees on the other hand is safe."
Lomborg hos Wall Street Journal:
Jag håller inte riktigt med Lomborg om behovet av CO2-skatt till forskning, då jag inte anser att teknikutveckling är statens uppgift. Men åsikten är berättigad om man tror att uppvärmning från CO2 är ett hot för samhället, vilket han ju anser (fastän han kritiserar alarmism).
När WSJ-journalisten befarar att Lomborgs förslag på CO2-skatt blir impopulärt eftersom fordonsbränsle blir dyrare förklarar Lomborg att storleksordningen för en optimal skatt är några cent per gallon.
Beträffande optimal CO2-skatt kan nämnas att den i klimatfrågan aktive miljöekonomen Richard Tol -- som Nicholas Stern refererar i sin rapport [1] -- angett den till 14 dollar per ton CO2, men troligen endast 7 dollar [2]. Det är en bråkdel av den kostnad politiker nu vill ta. Beträffande det amerikanska förslaget om utsläppsrätter, Waxman-Markey, talas om ett pris på bortåt 30 dollar per ton CO2 (WSJ) som sen befaras stiga kraftigt (Ross McKitrick).
------
[1] Richard Tol menar dock att Stern använder hans forskning felaktigt; mer här.
[2] Sida 30f i Björn Lomborgs Cool it (Alfred A. Knopf, 2007).
(HT: Climate Change Fraud)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bloggar: Klimatbluffen; Vetenskapsbloggen; Vetenskapsbloggen; The Climate Scam; Med örat mot rälsen
Tillbakalänkning: SvD Ekman; SvD; SvD; SvD; SvD
Andra bloggar om: samhälle, politik, miljöpolitik, global warming, klimat, koldioxid, klimatalarmism, kyoto, kyoto2, Köpenhamn 2009
Climategate -- The Crutape Letters, by Steven Mosher and Thomas W. Fuller
The Deniers
Senator Fielding tycker till om Al Gore
ReplyDeletehttp://www.news.com.au/couriermail/story/0,23739,25780697-952,00.html
Det handlar inte om klimat eller två grader. Politiker inkl. Reinfeldt med Alliansen, Obama m.fl. ser en gigantisk skattebas, möjlighet att styra undersåtarna samt att sänka andra länder (Indien, Kina....)
ReplyDeleteDärför vräker man miljarder dollar på "riktad forskning" medan den fria forskningen stryps. Historiens största bluff utspelas nu mitt framför våra ögon. Vårt hopp står till Kina, Indien och Ryssland. Eventuellt står de för förnuftet. De blir kanske för dyra att muta. Patetiskt försök av Andreas Carlgren att ställa krav på Kina och Indien att göra något om vi betalar. Vad ska Sverige betala med? En av Riksbanken avsiktligt kraschad krona? Trycka upp nya fiat-pengar? Vi har ju redan ett stort budgetunderskott som kommande generationer får betala.
Per. Jag tror inte på den (som även är Lars Berns) konspirationsteorin, men jag tror att problemet är på en annan och allvarligare nivå än en fiskal och/eller ekonomisk.
ReplyDeletePer. Problemen är många med konspirationsteorin att politiker använder klimathotet av fiskala skäl. Mer allvarligt anser jag är vad den i sig har funktionen att på ett ogrundat sätt minska förtroendet för våra politiker. Det är något bara värsta sortens populism annars gör.
ReplyDeleteAtt politikerna går bakom ryggen på medborgarna och medvetet lurar dem är ingen liten anklagelse.
Är det även Stockholmsinitiativets åsikt?
(Jag tycker f ö att Stockholmsinitiativets sidor är pinsamma. Inget har hänt på nästan alla fronter på 1.5 år och ser att Jonny kommenterar USA:s politik amatörmässigt och flummigt hit och dit, på ett sätt så man inte kan begripa vad det har med Stockholmsinitiativets mål att göra. Man skulle kunna tro att SVT:s Bo-Inge Andersson citeras.
Nu ser jag även att han angett "Källa: Wikipedia" vid en text som är rakt av kopiering av en hel Wikipediasida. Man bör inte göra så. En uppsats hade blivit underskänd. Inte undra på att jag förut inte kunnat se någon röd tråd i materialet. Det verkar vara ett ickeambitiöst hopplock (sådana alltid ickeambitiösa) som saknar, vill jag påstå, läsvärde.
Vad tycker du själv?
Per: "Det handlar inte om klimat eller två grader".
ReplyDeleteBortsett från Alliansen och Obamas skattemotiv instämmer jag i att tvågraders-konceptet används politiskt av Andreas Malm och andra som tydligt visat att de använder klimatfrågan för politiska syften, och givetvis även tvågradersmålet. (Ville jämte beskrivning av vad det innebär visa att konceptet vuxit fram som politik -- dogm -- och saknar vetenskaplig grund.)
Begreppet "den fria forskningen" inte enkelt, men jag förstår vad du menar. Av politik styrda anslag. Kanske skulle en mix med ett större inslag av privat finansierad forskning öka friheten även i klimatforskning.
Man får hoppas att Kina/Indien/Ryssland ser till att krascha Köpenhamn, men de önskar nog ett avtal som går så långt att väst hålls tillbaka utan att de själv måste göra något eller rent av går plus. De kommer nog att förhandla hårt och gå med på symboliska eftergifter. Finns visst hopp att det misslyckas, och sanningen om vetenskapen måste ju förr eller senare politiker förstå (indier gör det väl i högre utsräckning nu).
Andreas Carlgren tror nog på att han gör något viktigt och rätt när han nu "förhandlar". Han har nog läst om klimatpolitik sedan 90-talet. Vill han ge bort en del av ett ökat bistånd och tror att han "i utbyte" ska få fattiga länder att avstå fossil energi? Att muta fattiga att ta död på utveckling är ju inte klokt! Mugabe och andra kanske går med på det om de kan behålla miljoner i ökat bistånd i egen ficka?
Ett tragiskt spektakel -- där Carlgren glider omkring i ett moln av gamla drömmar och deviser i en slags parallell verklighet.