Nypressad sol-alarmism

God morgon! Får det lov att vara lite sol-alarmism till morgonkaffet?

För bara några timmar sedan postade -- oberoende av varandra och utifrån helt olika sorts analyser -- två bloggare information om att ett solen kring ett visst årtal i kommande solcykel 24 kan komma att kraftigt minska sin aktivitet respektive bli i det närmaste inaktiv!


Först postade Carl Smith (på Landscheidt Cycles Research) en enligt Landscheidts teori om planeters positioners påverkan analys visande att solcykel 24 får sitt max tidigt i 2013, men sedan händer det grejer:

"The relative positions of U,S,J,E and V start to fall into diminished configurations from late 2013/early 2014, leading to a lower sunspot count in second half of the cycle. This will be accompanied by increasingly lower global temperatures from 2014 to 2020."

Det är kanske bekant att Landscheidt förutspådde ett solminimum, närmare bestämt avtagande solaktivit från 1990 och ett Maunder-liknande Gleissberg-minimum år 2030 (bloggpost).


Några timmar senare bloggade så Anthony Watts om en analys han fått tillsänd sig av ett par forskare på National Solar Observatory i Tucson. Den visar en trend av ökad temperatur i solfläckscentrum respektive en avtagande magnetism från dem mellan 1991 och 2003. Vidare har intensiteten i solfläckarna minskat (bild 2 i posten). Om denna trend skulle fortsätta skulle omkring år 2015 solfläckarna i princip komma att försvinna och ett minimum för magnetism nås.


Men vad kan då detta innebära?

Scenariot Dalton Minimum :-/
Tror man på denna alarmism lär vi åtminstone få något snarlikt ett Dalton Minimum. Den innebar knappast en grad temperatursänkning globalt men några grader på våra breddgrad (intressant Dalton Minimum-dokument (pdf) av Russele Steele).

Om solen ger oss det scenariot ska man kanske tänka på att vår utgångspunkt är att 1990-talet var den kanske varmaste perioden på något årtusende (med kraftigast solaktivitet på lika länge) och att ett temperaturfall på enstaka tiondels grader per decennium globalt och kanske en grad hos oss sker från en rätt hög nivå och att konsekvenserna därmed knappast blir värre än vid Dalton Minimum tidigt 1800-tal. Vi har ju även en annan standard än då, där vi slipper riskera sådant som sjukdomar p g a möglig säd, att lika många människor som då fryser ihjäl och andra otrevligheter. Som vanligt lär fattiga drabbas hårdast.

I och för sig har temperaturen fallit under avtagande magnetism, vilken försvagats sedan 90-talet. Nedkylningen har alltså pågått ett decennium. Men ett Dalton Minimum nu blir knappast värre än det för 200 år sedan.

Scenariot Maunder Minimum :-(
Har vi däremot ett Maunder Minimum framför oss, blir det enligt Landscheidts analys ett par decennier av sjunkande temperatur och kanske inte värre än 1800-talets Dalton Minimum, men 2030 inträffar ett kraftigt minimum -- alltså riktigt kallt! Skulle istället ett Maunder Minimum starta nästa solcykel bör temperaturfallet in i lilla istiden ske snabbare.

Scenariot Nice and sunny :-)
Men om Lanscheidts teori visar sig otillförlitlig och forskarna från Tuscon extrapolerat en trend som med god marginal bryts inom 6 år händer inget dramatiskt.

Well. Kasta inte bort en päls bara för att det är klimatväckelse! Värmen torde åtminstone, som en Nature-rapport nyligen hävdade, ha tagit en paus p g a "naturliga variationer". ;-)

God fortsättning på dagen!


---------
Tidigare ämnesrelaterade poster:
Sol och klimat -- workshop samt lite annat
Maunder Minimum, svaga solfläckar?
Moln och albedo minsann...

Twingly-spam:
* DN:s Bojs om hur bråttom det är innan allt tippar över.


Andra bloggar om: vetenskap, klimat, klimatet, solen, solaktivitet, solfläckar, Theodor Landscheidt, klimatförändring, klimatförändringar, växthuseffekten, Maunder Minimum, Dalton Minimum