Om inte detta är ett fall av krystad konst efter politikers villkorade bidrag, så...
Kalmar Läns Tidning om en storsatsning på klimatkabaré:
"Förr använde man inga bilstolar eller bilbälten, alla cyklade utan hjälm, folk åt vitt bröd, sockrade cornflakes och drack vatten direkt ur vattenslangen, inte ur några pet-flaskor Dessutom drack flera personer ur samma flaska, utan att bli sjuka. Ingen hade dvd-spelare, mp3, playstation eller 150 kanaler på TV. Hur står det till med världen idag? Ja det är en funderare som publiken själva får besvara i Byteaterns vårföreställning 'En kantarell i hissen'."
Begriper ni vad pjäsens budskap är? Kanske något liknande det som uttrycks i Hans Lindströms bild?
(Mer av Lindström att se eller köpa på bonton.se.)
Publiken får alltså dra sina egna slutsatser om "miljö, klimat och konsumtionssamhället vi lever i" och pjäsens författare säger att dess tanke är underhållning.
Utan orden "klimat" och "konsumtionssamhälle" hade det väl inte blivit någon teaterunderhållning alls.
--------------------------------------------------------------------------------
Twingly-länk:
Recension av en annan klimat-pjäs i Sydsvenskan. Uppdatering: Är dock inte politiskt "klimatstyrd".
Andra bloggar om: kultur, klimat, klimatfrågan, teater
Climategate -- The Crutape Letters, by Steven Mosher and Thomas W. Fuller
The Deniers
Mer klimat-teater åt folket!
ReplyDelete:-) Ska man skratta eller gråta? Recensenten där verkar vara inne på att klimatbidrag förstört pjäsen.
ReplyDeleteJag har inget emot uppriktig önskan att rädda miljön, vilken jag anser vore god, men detta verkar vara en "kommandokultur" som det andliga/kulturella klimatet borde räddas ifrån.
Tydligen huggsexa om politikernas kulturella välvilja i Malmö, därav vikten att visa sin progressivaste sida...
ReplyDeletekom och se pjäsen vettja och bilda er er egen uppfattning! Ingen kan ju anklaga oss för att ha skrivit pjäsen för bidragens skull eftersom vi än så länge inte har fått några av varken stat eller kommun. Jag hoppas förstås att det blir ändring på det så vi kan forsätta vårt samtal- som är det vi vill föra med vår publik och samhälle! /Skådespelerskan
ReplyDeleteHej nanna!
ReplyDeleteJag har redan tipsat kompisar i Malmö om er föreställning! De är Johan Ehrenberg-fans dessutom, så teatern borde kunna falla dem på läppen. För egen del kan jag inte motivera en nöjesresa till Malmö med tanke på den isbjörnsdöd m.m. m.m. som då följer.
Det hedrar er och gläder mig att teatern inte finasieras med offentliga medel på något sätt! Hoppas det kan förbli så. Kulturens syfte kan aldrig vara att behaga makthavarna. Samtalet mellan er och er publik är just en sak mellan er och er publik. Kultur är för viktigt för att vara utlämnat åt politikers nåder eller censur.
Spekulationerna i DN och Sydsvenskan om att ämne och utförande skulle anpassats för att tilltala potentialla bidragsgivare får stå för respektive recensent.
Men att du värjer dig för dessa "anklagelser" framstår som lätt paradoxalt då du i nästa mening framhåller en önskan att ge upp er fria och oberoende status.
Din förhoppning vederlägger inte skribenternas farhågor direkt...
Hej!
ReplyDeleteHur ska teater finansieras då?
Mvh
August, den andre medverkande i pjäsen Energikick
Hej August!
ReplyDeleteKul att du frågade!
Teater ska i ett sunt samhälle finansieras som allt annat företagande. Det är alltså helt och hållet upp till utövarna/producenterna att få bäring i verksamheten eller unna sig den som hobby.
Rent visionärt kan jag föreställa mig ett system där respektive kulturkonsument betalar för den kultur den väljer att konsumera.
I just teatervärlden skulle försäljning av entrébiljetter kunna vara ett praktiskt upplägg.
En ordning där man byter värde mot värde utan något mått av tvång inblandat helt enkelt!
Som kulturvän skulle man även kunna stötta det man finner angeläget genom donationer, medlemskap i föreningar, sponsring eller volontärarbete.
Ingen mänsklig individ behöver statsmaktens hjälp (eller snarare tvångsindrivning under hot om våld) för att veta vilka kulturyttringar de vill gynna eller ta del av.
Maktutövande smakdomare och politiska kulturförmyndare har inget berättigande i ett civiliserat samhälle.
Ingen individ har genom sin blotta existens skyldighet att bekosta andras konstnärsambitioner/smak.
Så din fråga ska du i första hand ställa dig själv.
Finner du inget svar som är fritt från tvång och våld så bör du söka en alternativ karriär. En där någon är villig att betala för din tid och kompetens. Ur egen ficka.
Sorry att jag inte svarat, och tack för att ni kommenterade!!!
ReplyDeleteInstämmer med Monodemon, att det är bra att gå på teater.
Hur ska den finansieras? Enligt det Monodemon skriver torr jag att kultur som är statligt finansierad kväver det konstnärliga och riskerar att bli snällt emot och/eller ett verktyg för staten. Vänsterkonstnärer i USA (jag är iofs inte vänster men håller med här) menar att de vill vara fria från statliga medel, för att kunna uttrycka sig fritt.
Samtidigt är jag konservativ i meningen att jag tror det finns kulturella värden som det kan finnas ett värde om staten finansierar. Vissa museum, och vård av nationens kulturskatter är nog en naturlig sak. Teater? Man måste kanske se att den traditionellt varit finansierad av staten. Efter Sovjets fall blev nästan världsledande musiker satta på gatan, men i dag har de kanske musiker där det bättre. Jag var emot planekonomin och för förändring till kapitalism, och grunden för kultur är ändå ett välmående samhälle.
Stora dyra scener kanske behöver något statligt stöd. Men enkla scener? Det kanske borde räcka med att begränsa andelen skatt som får gå till sådan kultur, där teatrar får skaffa huvudinkomst på annat sätt och mindre bidrag garanterar en liten grundekonomi/ekonomisk försäkring i syfte att något ska finnas. Det är alltså problematiskt när staten är garant.
Är inte ett mardrömsscenario om skatterna är mycket höga där hela kulturlivet gjorts beroende av stat och politiker? Hur är det andliga klimatet då? Friheten?
Alternativa inkomster kan vara biljettintäkter -- kanske högre pris som ändå är säljbart p g a bättre kvalitet där de aktiva känner mer ansvar mot publik -- och/eller öppet redovisad sponsring (de som sponsrar kan utövarna hindra från att lägga sig i innehållet, och de brukar inte göra det; finns en svaghet i denna argumentation finns den även när staten finansierar).
Jag är alltså inte för en kulturell "chockdoktrin", men att politiken begränsar sitt inflytande, och i synnerhet inte lägger sig i innehåll! Kulturella analfabeter som självgoda politiker styrandes konstens innehåll?!? Möjligen som ...horror happening. ? …
Mer klimatteater
Jag litar förresten på Nanna, men såg just att på Östgötateatern spelar Strindbergs Ett Drömspel, endast för att det var en pjäs där man hittat ordet "atmosfär". Google som verktyg för andlig förkovran? Ett så platt/okunnigt sätt att planera att det inte inger mig något förtroende, och förefaller vara ett sätt att utnyttja en Strindbergspjäs för ett politiskt/populistiskt syfte. Jag "kan inte" den Strindberg-pjäsen, men den förefaller handla om människans livsvillkor avseende relationer och mening.
Ibsen tycker jag var fantastisk, men om det var psykologi och relationer som då var viktiga, vad kan vara viktigt i dag? Om det i dag skulle finnas en för människor problematisk konformism och snarstuckenhet mot det avvikande, skulle dagens konst våga ta upp det? Är den finansierad så att den kan ta upp det?
De stora dramatikerna blev först utskällda av sin samtid. Men de kritiserades knappast för konformism, vilket min kritik mot klimatteatern är. Jag tror inte klimatteater som hittat klimatord i Google blir ihågkommen.
Beträffande utnyttjandet av Strindbergspjäsen: Teater som är opportun är inte förändrande på det sätt som jag anser kultur måste vara. (Kulturen har nog ingen "uppgift" att vara förändrande, men är s a s andlig till sitt väsen.)
Klimat-avrättad "satir"
Läste om en satirteckningstävling om klimatet, där ett bidrag var jordklotet som en blottare. Det är inte humor eftersom det inte utmanar allmänt rådande föreställning eller ens är ett försök att tvinga oss se oss själva i en avslöjande spegel. Att obekvämt avslöjas är väl f ö all humors signum (den som avslöjar andra, t ex Chaplins Hitler, har även den sin klangbotten i vår egen strävan efter makt.) Tävlingens så kallade satirbild var snarast opportun propaganda som inte ett dyft skiljer sig från t ex en opportun bild på en helt vanlig opportun ledarsida.
Om man kallar det satir är satiren död. Och är det kännetecknande för konsten av i dag -- vilket jag hoppas det inte är -- signalerar det även att konsten/det andliga klimatet är dött. (Här kommer jag osökt att tänka på anpassningar på andra områden, där det vore omöjligt att i dag skämta om islamisk kultur, och där även denna min lilla parentetiska kommentar torde vara föremål för dagens censorers avsky och hårda fördömanden.)
"Sammanfattning"
Nåväl. Som "ickefundamentalist" anser jag att man ska sträva efter och minska bidrag till skapande verksamhet. Och om jag skulle tvingas välja en ytterlighet, så hellre inga bidrag än feta bidrag till allt!
Tror inte att ni instämmer, men hoppas detta i alla fall bidrog till några tankar... ;-)
--
PS. Om någon politiker mot förmodan läser detta, är det med detta som med annat jag bloggat, att jag inte anser politiker (här kulturpolitiker) ska bry sig om vad jag skriver för att politiskt styra annorlunda. Typ en "andlig-satsning" (en absurditet!). De ska söka hålla fingrarna borta! Men om detta får någon att inse det...
Oj, jag har tydligen satt min fot i det nyliberala träsket. Och eftersom jag finner den nyliberala grundtanken, att människor efter sin fria vilja har valt sin livssituation, inkomst och sina laster, för varande direkt korkad, ska jag inte fastna i detta träsk utan fatta mig extremt kort.
ReplyDeleteVår föreställning, som av kostnadsskäl i stort sett saknar både scenografi och kostym, skulle om den finansierades av enbart biljettintäkter kosta mellan tvåtusen och fyratusen kronor att besöka. Och den beräkningen är gjord utifrån antagandet att vi skulle ha lika många i publiken som vi har nu när den kostar etthundratjugo. Och det stämmer ju inte, till det biljettpriset skulle många färre komma, vilket skulle få biljetterna att landa på nånstans mellan åttatusen och tiotusen. Rimligt? Givetvis inte.
Det största problemet är att man inom scenkonst liksom inom skolan eller vården inte kan rationalisera personalen. De skådespelare som står på scen eller musikerna som kompar operan kan inte ersättas av en ny maskin, vilket är fallet inom industrin. Därför kommer kostnaden alltid vara oproportioneligt hög om man jämför med varor eller med exempelvis film eller konstutställningar där konstnären inte behöver vara närvarande vid upplevelsen.
Den kultur som idag existerar utan kulturstöd är Rhapsody in rock och Robert Gustafssons springaidörrenfarser. Det är också den kultur vi skulle få nöja oss med om stödet försvann. Och det är klart att det går att välja att ha det så. Jag är dock inte så sugen på det.
Och ni kan väl inte på allvar mena att de konstnärliga bojorna skulle bli färre om sponsring ersatte kulturstöd? Hur sugna tror ni ICA eller SAS är sätta sitt namn på islamkritiska teaterföreställningar?
Död, kuken och fittan åt alla liberaler. ”Om en person är informerad om farorna har vi inte rätt att hindra dem från att röka, föräldrar är själva bäst på att bestämma hur de sinsemellan vill fördela föräldraledigheten, narkomaner börjar knarka för att de vill det, staten har inte att göra med om jag vill vara hemma med mina barn eller inte, om en människa vill ta livet av sig ska hon få göra det, om någon vill sticka ut sina ögon ser jag ingen anledning till att jag ska bry mig om det, om svenska folket vill se människor förnedras i Idol ska de få göra det, om romarna vill titta på gladiatorer så är det väl rimligt att de gör det”.
ReplyDeleteSnälla! Inse en gång för alla; människor är inte kapabla att ta hand om sig själva. Vi behöver alla stöd och råd på vår väg genom livet. En stats enda uppgift är att lägga sig i, att skydda den stora massan från bisarra egenintressen. Staten kan inte göra saker för sin egen skull. Staten är vi, en samlad mängd individer. Det är inte en mänsklig rättighet att inte behöva ta hand om de som är svagare.
© Angus Stormwind 2006
August...
ReplyDeleteJag har INTE valt mitt träsk, min härkomst, mina svagheter eller förmågor. ÄNDÅ föredrar jag att ha avgörandet över vilka upplevelser jag spenderar mina pengar på.
Ingen vet nämligen lika bra som jag vad jag gillar eller behöver.
Samtidigt unnar jag alla andra att utöva den friheten själva, även om jag inte skulle dela deras smak eller omdöme, eller få profitera på deras val.
Kan du förlika dig med den grundtanken?
Med vilken rätt låter du mig tvingas att finansiera dina konstnärsambitioner?
Jag gör inga anspråk på dina pengar, hur kan det vara för mycket begärt att du återgäldar mig den respekten?
Det kommer jag nog aldrig att kunna förstå...
Om inte din publik är beredd att betala de två- till tiotusen per besökare som föreställningen kostar så har den inget existensberättigande i sin nuvarande form.
Beklagar om det känns hårt för dig att höra.
Ditt föraktfulla fnysande åt kulturyttringar som bär sina egna kostnader uppfattar jag bara som elitistisk högfärd.
Varför ska populasen vackert finna sig i att slanta upp fyrsiffriga belopp för ståplats på konsert med Rolling Stones, Metallica eller Bruce Springsteen, medan den kulturellt förfinade noblessen får skrämselhicka om deras politiskt korrekta klimatteater eller avantgardistiska kammarkonsert kostar mer än nån hundralapp?
Förklara gärna det rättfärdiga i kulturell fördelningspolitik som i huvudsak tar från kreti och pleti och ger till välsituerade konnässörer och bortskämda kvasiintellektuella låtsasproletärer!
Jag delar dessutom inte ditt antagande att bara folk med vulgär smak är beredda att betala för sin kulturkonsumtion. Och oavsett vem av oss som har rätt i frågan så skulle ett system utan obligatorisk tvångsfinansiering av de priviligierades kultur innebära att vi får det kulturliv vi förtjänar, och det är per automatik rätt.
Sponsring är blott ett av finansieringsalternativen jag nämnde, jag propagerar inte för att det på något sätt ska vara obligatoriskt för någon kulturproducent att vara hänvisad till just den varianten.
Och apropå din skjutjärnsfråga om ICA och SAS kontra ädla politiker när det gäller kontroversiella ämnen som islamistkritik så har vi ju upprepat sett den goda statsmaktens ryggradslösa undlåtenhet att försvara yttrandefriheten och kan likaledes
konstatera att Nerikes Allehanda inte förlorat sitt kommersiella annonseringsunderlag efter publiceringen av blasfemiska streckgubbar...
Avslutningsvis bjussar jag på ett par citat för dig att grunna på:
Först ett ultranyliberalt, egoistiskt och otäckt reaktionärt:
"To compel a man to furnish funds for the propagation of ideas he disbelieves and abhors is sinful and tyrannical."
- Thomas Jefferson
Sedan ett mer ansvarstagande och progressivt:
"It is the Absolute Right of the State to Supervise the Formation of Public Opinion"
- Joseph Goebbels
"Ingen vet nämligen lika bra som jag vad jag gillar eller behöver.
ReplyDeleteSamtidigt unnar jag alla andra att utöva den friheten själva, även om jag inte skulle dela deras smak eller omdöme, eller få profitera på deras val.
Kan du förlika dig med den grundtanken?
Med vilken rätt låter du mig tvingas att finansiera dina konstnärsambitioner?
Jag gör inga anspråk på dina pengar, hur kan det vara för mycket begärt att du återgäldar mig den respekten?
Det kommer jag nog aldrig att kunna förstå..."
Det är här jag menar att vi hamnar i ett träsk som inte går att ta sig ur. Och då menar jag inte träsk i enbart negativ bemärkelse, utan mer som någonting man inte tar sig ur.
För jag tycker precis tvärtom.
Jag tycker att alla människor som bor i ett samhälle har ett ansvar för alla andra människor i det samhället. Såväl ekonomiskt som moraliskt. Jag anser på allvar att om man vill uppleva den ansvarsavsaknad nyliberalismen ofta hyllar får man bosätta sig själv i en djungel eller på en öde ö. För så länge ens handlingar och uppenbarelse leder till konsekvenser för andra människor, har man även ett ansvar för dessa människor. Jag antar att det inte är något du håller med om.
För mig är frihet att veta att även om jag eller mina barn av någon ännu okänd anledning skulle spåra ut och bli oförmögna att klara oss själva, så kommer vi inte riskera att svälta eller att stötas ut ur samhället. Inte ens om vi är så otrevliga eller obehagliga att ingen välgörare vill ta i oss med tång.
För mig uppstår en frihet i ett samhälle när människorna får verka och känna sig betydelsefulla när de utför det de själva känner att de behärskar och utvecklas av, även om deras handlingar inte leder till en omedelbar förändring av BNP.
Ett fritt samhälle är för mig ett samhälle som har råd med bredd, kantstötthet, oduglighet och underlighet.
Så jag antar att utsikterna att vi ska komma överens är rätt små, eller hur?
För övrigt har jag inte sagt att Wells eller Robert inte ska få syssla med sitt, eller att de människor som njuter av deras framträdanden inte är tillräckligt fina. Jag har bara sagt att ett samhälle som bara har den typen av kultur är ett fattigt samhälle. Lite ful argumentationsteknik där, att lägga ord i min mun.
För övrigt är användandet av Goebbelscitatet retorik i nivå med "Hitler borstade alltid tänderna, alltså är det fel att borsta tänderna".
Jag läste ditt inlägg igen.
ReplyDeleteÄr inte problemet helt enkelt att du menar att varje människa själv ska få välja sin kulturupplevelse, och jag menar att just det blir omöjligt om man tar bort stödet till kulturen? Endast de välbemedlade kommer ha ett val.