Enligt BusinessGreen har Kinas premiärminister Wen Jiabao uttalat att Kina inte kommer att acceptera begränsning av sina CO2-utsläpp. Det borde försvåra en överenskommelse i Köpenhamn (om nu väst inte tycker att ekonomisk harakiri är jättekul).
En grej med utsläppsrätter (andra problem finns) torde vara att om inte samtliga länder har samma eller jämförbara utsläppsbegränsningar flytt av produktion kommer att ske från länder med begränsning till de utan begränsning. Länder utan begränsning borde samtidigt tjäna på att expandera CO2-utsläpp i ineffektiv produktion som utgör lönsamma effektiviseringsobjekt för företag i länder där med utsläppstak. Företag kan alltså cacha in på flytt till och effektivisering av nämnda anläggningar. Denna verksamhetsflytt bör länder utan (eller med liten) begränsning vinna på i form av växande produktion och ekonomi. Men detta utan att CO2-utsläpp minskar, eftersom industrier som läggs ned i länder med utsläppsbegränsning (typ i Europa) bör vara mer effektiva (samt miljövänliga) än nämnda effektiviserade anläggningar (typ i Kina).
Ett liknande allmänt problem med utsläppsrätter i väst bör vara att innan kvoter fastställts det lönar sig att släppa ut så mycket CO2 som möjligt, så att man sedan har gott om utsläppsrätter att sälja. Utsläpp blir kortsiktigt lönsamma och vice versa.
----------
Tim Ball nämner Kina och Köpenhamnsmötet mot slutet av sin senaste artikel, mestadels om den ekonomiska politiken.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tillbakalänkning: DN Vattenfall köper kolkraft; DN Vattenfall köper fossilt; SvD
Andra bloggar om: samhälle, miljö, ekonomi, klimat, klimatet, klimatpolitik, utsläppsrätter, CO2, industri, Kina, kyoto2, kyotoavtal, Köpenhamn, Köpenhamn 2009
WSJ Alarmists’ Bad Science
2 weeks ago
Climategate -- The Crutape Letters, by Steven Mosher and Thomas W. Fuller
The Deniers
Kina gör helt rätt. Tillväxt och höjd levnadsstandard är långt viktigare än att begränsa utsläppen av en ofarlig gas. Hur stor del av alla utsläpp kommer från fabriker som tillverkar saker som vi i väst importerar? Jag gissar på en väldigt stor del!
ReplyDeleteKina gör med tanke på klimathot (enstaka tiondels grader) samt sin egen ekonomi rätt i att säga (1) nej till tak, och de gör med tanke på sin egen ekonomi rätt i att (2) bejaka utsläppsrätter och att de rikare länderna går vidare med offensiv klimatpolitik.
ReplyDeleteMen det senare, (2), är iofs inte alls bra för oss, totalt för världen eller ens för effektiv lågemitterande produktion. Där är jag benägen att stödja invändning om mindre effektiv produktion från många realister, såsom t ex socialdemokraten Per Åhlström (med debattboken Tänk Kallt!) och Peter Huber (han nämner problemet med teknikförflyttning som ger ökade utsläpp i fjärde videoklippet här).
Det märkliga är att alla tycks vägra att se konsekvenser. Även etanolen sa marknadsliberaler jag snackade med för ett par år sedan (jag själv är marknadsliberal) var marknadsliberalismens triumf, och men vägrade lyssna på argument. Detsamma säger de idag om utsläppsrätter, trots att dessa rent sakligt bäst beskrivs som planekonomi.
Men som sagt, visst gör Kina vad som är bäst ekonomiskt för dem. Det är svårt att klandra den listige som tjänar grymt på sin position. Men det är ofattbart att ståndpunkterna och debatten i väst -- även om man hade haft en genuin oro för varmare klimat från CO2 -- är som de är.
-
I ståndpunkter och debatt finns nog dels en av enhetligt budskap ackumulerad alltför stor oro -- där man missar att mänsklighet och djur och natur mådde bättre med 2 grader varmare klimat under holocena optimum (detta mycket drivet av media, och en klimatforskare som tror på AGW, Mike Hulme, tar i klippet här tar upp en artikel i media samt säger att 2 grader varmare vore bra) -- och dels en oförmåga att analysera potential, effekter mm av t ex utsläppsrätter och etanol.
Kanske symbolik och "good feelings" idag dominerar som kriterium för åsikter och politik? Kanske är konsensus och intolerans mot avvikande åsikter så typiskt idag på grund av att man i mindre utsträckning tror på och därmed värderar objektiv sanning bortom tyckande och känsla? Något som i så fall kanske kan bidra till att dels etablera ogrundade åsikter, med konsensus som sanningskriterium, samt bibehålla dem, genom ovilja att låta ståndpunkter påverkas av annat än känsla?
Filosofiskt. Men det känns lite som att när man idag pekar på en spade (t ex omfattande forskning som visar att haven och inte tillbakastrålning nästan helt styr klimat på land, där bl a Compo och Sardeshmukh är intressant, och att i motsvarande grad klimatmodeller inte stämmer, som Compo och Sardeshmukh påpekar) och säger att det är en spade anklagas man för attitydproblem. Känns lite som fascism.
Men folks säkerhet på att vi har ett klimathot som hotar borde gå att förändra med fakta, som med etanolen. Tyvärr är medierna bara intresserade av att blåsa upp och sälja in hotet. Etanolen släpptes förmodligen (som allt annat idag) dialektiskt övertänkt beträffande åsiktspoler, där den till slut offrades räddandes- samt inom ramen för den större klimatfrågan.
I klassisk naturvetenskap är det ju främmande att resonera i ståndpunkters sanningshalt som beroende av majoritetsåsikter, men frågan är om det inte kan vara en metodologisk tendens på våra universitet och nu i politiskt beslutsfattande?
Denna lördagkvällsövning bliv visst filosofiska reflektioner. :)
Beträffande min kommentars näst sista stycke om tendens till dialektik på universiteten är det knappast inte en fråga om den finns/funnits. Den har varit och är helt explicit.
ReplyDeleteMan kan även tillägga att det vore olyckligt om väst accepterar Kinas önskan om regler -- alltså inget tak för Kina men utsläppsrätter som innebär kapitalförflyttning till dem -- eftersom Kina är långt ifrån en demokrati.
ReplyDeleteBäst vore inget tak och inga utsläppsrätter. Då får marknaden på sedvanligt sätt tävla om billig, effektiv och miljövänlig produktion, där för all del länder i utveckling kan behöva lagar mot miljöskadliga ämnen.