Per på Moderna Myter kritiserade härom dan Andreas Carlgren för okunnighet om biobränslen. Även bloggen The Climate Scam tog upp frågan. De uppmärksammade denna Time-artikel, av Michael Grunwald, som bl a ger tyngd till argument jag tidigare framfört, exempelvis här.
Fox News hade en kortare intervju med Grunwald. Se denna video.
Ser att även den amerikanska väderkanalen Accuweather helt nyligen hade ett etanolkritiskt videoinslag.
Bränslepump-politikvansinne
Enligt en artikel i Farmers Guardians, "Watson warns of possible ‘insanity’ of biofuels push", uppmanar chefsrådgivaren på DEFRA -- brittiska Department for Environment, Food and Rural Affairs -- Storbritannien att skjuta upp införandet av minimigränsen 2,5 procent inblandning av etanol i bensin. Oxfam, Greenpeace och andra påtryckargrupper har uppmanat brittiska transportmyndigheten att skjuta på kravet på etanolinblandning tills frågan om etanolens miljöpåverkan utretts mer.
Det man här konkret önskar skjuta upp är stängning av bensinstationer som inte säljer bränsle med 2,5 procent etanolinblandning (BBC), d v s nästan en parallell till svenska politikers krav på att stänga, enligt SVT, mellan 1000 och 2000 bensinstationer (av totalt 3700) som inte kan erbjuda E85 (i dag brasilianskt etanol, som genom ökad markefterfrågan bidrar till rekordstor regnskogsavverkning). Ett krav som inspirerat Maud Olofsson att genom tjat på bensinbolagen försöka få dem att utan kompensation "ta sitt ansvar" (PJ i SvD).
Jag undrar vem det är som bör ta ansvar? Vissa får bära ansvar/konsekvenser och det är nog sällan politiker. (Nu har dock redan miljonbidrag delats ut för att rädda några av de 1000-2000 bensinstationer som är hotade, och hotet kanske man enbart därför inte anser att man kan stoppa?)
Nåväl. Hur vore det om Maud, istället för att oja sig över beslut som leder till att bensinstationer på landsbygden stängs likt den brittiska regeringens rådgivare och förslag från miljöorganisationer där skjuter upp dess genomförande samt efter analys är beredd att upphäva det? Är synen på kunskap i alliansen "så dialektisk" att dåliga beslut -- t o m om det som i detta fall är den gamla sossetrojkans beslut -- aldrig kan annat än justeras? I så fall är det svårt att vara optimist om regeringen, dess miljöpolitik och nu drabbad svensk landsbygd.
Låt mig påpeka att etanolpumpar i samtliga mackar inte ger etanolbilar fördelar i form av större räckvidd eftersom de alltid kan tankas med bensin (som f ö lär vara miljömässigt bättre än etanol). Detta handlar alltså om symbolpolitik, vid sidan av okunskap om biobränslets effekt på CO2-emissioner, dess volymmässiga begränsningar liksom skygglappar inför forskning och empiri rörande effekter på livsmedelsförsörjning, vilket jag tog upp här och här. Prestige och politikerprojekt.
SEKAB:s etanolsvindel i Afrika
SEKAB fick i höstas nobben om att bygga en etanolfabrik i Ungern, vilket berodde på att spannmålspriset redan då hade börjat att stiga (Reuters). Men SEKAB har dock haft planer för etanolfabriker bland annat i Afrika (Ny Teknik 2007-09-12) och vid Energitinget i Stockholm 12 mars i år sa VD Per Carstedt att:
"Vi räknar med att om 20 år kunna bidra till att Tanzania och Moçambique blir oberoende av olja, kraftfullt ökar sin elproduktion och samtidigt exporterar flera miljarder liter etanol från de fabriker vi planerar" (PDF-fil)
Ett på många sätt märkligt uttalande! För det första är det osannolikt och ett omänskligt krav att ställa på Afrika att bli oberoende av olja, dvs den billigaste energiform som gjort den utvecklade världen rik. Kenyanske ekonomen James Shikwati har om miljörörelsen i väst sagt:
"One clear thing that is obvious from the whole environmental debate is the point that there is somebody keen to kill the African dream, and the African dream is to develop. We have been told, don't touch your resources, don't touch your oil, don't touch your coal. That is suicid." [1]
Vi vet även att Afrikas åkrar har sämre produktionsförmåga än på många andra håll. Några anser kanske Afrika ska importera sin mat, men hur Afrika skulle kunna exportera etanol i någon omfattning förefaller obegripligt, då energin inte på långt när lär räcka till deras eget behov (se kalkylen för det bördigare Europa nedan), och redan dagens bioenergiförbrukning i Afrika lär ju orsaka problem för kontinentens biotop.
Per Carstedt talar här om att Afrika med etanol ökar "energisäkerheten", men att det inte låter sig göras visar kalkylen i en banbrytande forskarrapport förra året (här i
Guardian), som visar att om Europas i jämförelse med Afrika bördiga åkrar till hela 80 procent odlas för etanol endast 20 procent av vår fordonsbränslebehov försörjs. Det motsvarar mindre än 4 procent av all nuvarande fossilenergi. Hur skulle då Afrika med sina lite sämre odlingsförutsättningar med biobränsle kunna både försörja sig själva med energi och samtidigt storskaligt exportera bränsle?
Ett minimum av intelligens torde räcka för att begripa att Per Carstedts idé är bortom all rim och reson.
Värt att nämna är även att det går åt 3-5 liter vatten för att producera en liter etanol -- och detta vattenbehov gäller bara etanolfabriken! (
Källa [2].) En etanolfabrik i Tampa, Florida, har kritiserats för att skapa torka i staden, och kritiken mot biobränsle i USA gäller tydligen vattenkonsumtion (
The Economist).
Varje år dör några miljoner av brist på rent vatten, och Tanzania har enligt
denna BBC-artikel haft vattenproblem av apokalyptisk dimension. I en
BBC-artikel härom året beskrevs uteblivna skördar p g a torka, vilket går stick i stäv mot påståendet i SEKAB:s pressmeddelande om ett vattenrikt land.
Vore det inte bättre att ge Tanzania vad de behöver istället för att med gigantiska subventioner slå ut afrikansk livsmedelsproduktion och förbruka vatten för lite biobränsle?
SEKAB är alltså i startgroparna för att bygga flera etanolfabriker i Afrika, där den första ska stå klar år 2011.
Etanol, livsmedel, subventioner och hälsa
Handel, marknadsekonomi och jordbrukets utveckling är avgörande komponenter för att lösa Afrikas problem, men etanolsubvention ger inte livsmedelsproduktion någon boost, utan ger incitament att växla från livsmedelsproduktion till odling av etanolgröda. Det ger visserligen jordägare inkomster men fördyrar maten.
Så sent som sommaren 2007 var alliansens dåvarande handelsminister Sten Tolgfors i Malaysia, där ju också regnskog huggs p g a biobränsleproduktion, och talade för tullfrihet på etanol (
Ny Teknik), men riktade stöd lär ju sabotera konkurrensneutralitet och blir på så vis snarast en slags planekonomi.
SEKAB:s VD sa följande till
Ny Teknik i september:
"innan cellulosa kan spela någon större roll i världen kommer det att dröja tio år. Och det kommer att kräva tiotusentals miljarder kronor för att möta marknaden"
Takten i skogsskövlingen har ökat kraftigt, men inte ens med all skog nedhuggen kommer etanol eller biobränslen att spela någon större roll.
Nämnda "tiotusentals miljarder kronor" (tiotals biljoner), som Carstedt talar om att "möta marknaden" med, antar jag delvis avser subventioner som gagnar hans verksamhet. Den skattereduktion som krävs för att etanol ska kunna säljas (i Sverige är etanolen skattebefriad) torde i dag innebära grovt 5 kronor per liter i subvention, och således åtminstone en 30-procentig subvention. Nu torde värdet på all olja årligen på världsmarknaden vara cirka 15 biljoner kronor(vid cirka 70-80 dollar fatet) [3], men fordonsbränslet bör motsvara endast kanske 4 biljoner kronor av denna olja, och med Carstedts tusentals miljarder kronor per år tror han möjligen att en rätt stor del av fordonsbränslet ska ersättas. Kanske hälften av det (20 biljoner 10 år är 2 biljoner ett år). Det vore enligt forskarrapporten i Guardian-länken ovan helt orealistiskt. En femtedel av Carstedts vision skulle innebära stora uppoffringar och halva Europas åkermark. Tänkbart -- men inte önskvärt -- vore om etanol omsatte 1/10 av Carstedts förhoppning, innebärandes subventioner på grovt 0,5 biljoner kronor per år i världen. Carstedt framstår med sina siffror som en sol-och-vårare.
Att satsa enorma belopp på att minska CO2-emissioner är i sig dumt, men än dummare är satsning på biobränsle. Beträffande användande av resurser har Björn Lomborg påpekat att det enligt FN kostar motsvarande 420-480 miljarder kronor att ge alla människor på jorden grundläggande hälsovård, utbildning, vatten och sanitära anordningar (
Lomborg, pdf-fil). Även om IPCC:s värsta klimatscenario antas skulle nämnda satsning innebära större hälsovinster än om samma belopp satsades på minskade CO2-utsläpp. Per Carstedt tycks dock, vid sidan av ovan nämnda blå dunster, anse att en etanolindustri utan vare sig energipotential eller nämnvärd miljöeffekt (i alla fall inte positiv) ska subventionernas med åtminstone det som kan ge alla hälsovård, utbildning, vatten och sanitära förhållanden. Är det riktigt klokt?
Med tanke på att biobränsle direkt och relativt alternativ markanvändning endast har nackdelar, samt då subventioner driver etanolodling, anser jag att biobränslesubventioner bör upphöra.
--------------------------------------------------------------------
[1] James Shikwati i filmen "
The Great Global Warming Swindle", vid cirka 1 tim och 13 min.
[2] "Ethanol and water use", av Jerald L. Schnoor, Environmental Science and Technology.
[3] Råoljepris-justerad uppgift i Björn Lomborgs "Cool it", s.26 (grundat på uppgifter från IEA och IME).
--------------------------------------------------------------------
Mer eller mindre relaterade artiklar i media:
SvD om klimatsmart resande.
DN om att etanolbilar hotas av värderas.
Dagens Miljö om att Per Carstedt är Maud Olofssons rådgivare; även enligt denna artikel.
Fokus om etanolens uppgang och fall (Per Kågesson och en ledamot av Kungliga vetenskapsakademin dömer ut etanolen, men artikeln slutar med inkorrekta påståendet att brasiliansk etanol är miljövänlig).
ekonominyheterna.se om att SEKAB lånat 170 miljoner av tre kommuner.
ekonominyheterna.se om att EU bidrar till lågt etanolpris genom att tillåta tullfrihet.
Andra bloggar om: samhälle, miljö, Storbritannien, Afrika, Tanzania, Mocambique, klimat, klimatpolitik, växthuseffekten, etanol, biobränsle, livsmedel, livsmedelsförsörjning, svält, Per Carstedt, Sten Tolgfors, SEKAB, Time
Etanol-lobbyn och vår miljöminister Anders Carlgren menade nyligen i 
Climategate -- The Crutape Letters, by Steven Mosher and Thomas W. Fuller
The Deniers
